Ambitiöst polsk konstgästspel

Ett av de allra mest minnesvärda inslagen vid 2005 års konstbiennal i Venedig var den polske konstnären Adam Zmijewskis video Repetition, som visades i den polska paviljongen i Giardini. Verket upprepade intill outhärdlighet professor Zimbardos beryktade experiment vid Stanford 1971, där ett antal frivilliga studenter delades in i grupper om fångar och vakter. De olika psykologiska mekanismer som därvid utvecklades anses utgöra en viktig milstolpe inom psykologin. I Repetitiongestaltades våldet, förtrycket, översitteriet och den psykiska nedbrytningen med förfärande tydlighet.Nu är konstnären Adam Zmijewski är en av deltagarna i det videokonstprogram som i anslutning till Polendagarna i Uppsala visas på Konstmuseet. Den här gången visar Zmijewski en video, KR WP, som med överraskande humor bokstavligen "klär av" allt vad militarism och krig heter när han låter befälhavaren skrika sina order till avklädda soldater, iförda endast kängor, huvudbonader och vapen. Disciplinen upplöses i fnitter och allmänt kaos, och det enda truppen i naket tillstånd till sist förmår är att visslande en klassisk krigsfilmmelodi låtsas marschera.Adam Zmijewskis verk har sällskap av flera fantasirika och välgjorda videor. En av de bästa svarar Agata Grozek för när hon i Fairy-tales for grown-ups försöker fånga det gäckande ljuset med händer och mun. Piotr Wysocki och Julia Wojcik sysslar båda med själva konstskapandet i sina verk. Hos Wysocki ägnar sig nakna män och kvinnor åt väggmålning i ett hetsigt tempo, ackompanjerat av gutturala ljud, för att till sist övergå till att måla sig själva med väggfärgen. Relationerna mellan konstnär, motiv och verk relativiseras lekfullt även i Wojciks video. En kvinna försedd med pensel och palett har fått uppdraget att "måla verkligheten" i form av ett par miljonbyggeskaserner och en molnprydd himmel på en videofilm. En mansröst dirigerar hennes hand över motivet. View maker är den lätt ironiska titeln till detta roliga och tänkvärda verk.Videokonsten från Polen visas dessvärre endast den vecka som det ambitiösa programmet med alla sina attraktiva inslag täcker. Mer än gärna skulle man se att Konstmuseet kunde behålla denna kvalitetsutställning ytterligare en tid.Detsamma kan sägas om Anna Reinerts måleri, som visas i Bror Hjorths Hus. Reinert är en målare i den hyperrealistiska skolan med ett anslag och en motivkrets som är hennes egen. Identiteter, perspektiv och verkligheter utsätts i hennes exakta, sakliga och samtidigt lätt absurda målningar för ifrågasättandets relativism. Sträng arkitektur med huvudsakligen tomma rum och trapphus, märkliga vassa växter som här och var bryter det geometriskt korrekta och glasväggar som delar, avskiljer och isolerar de mänskliga gestalter som skymtar i några målningar.Anna Reinerts måleri har en betydande utvecklingspotential och det skulle knappast förvåna om vi kommer att höra mer om denna ännu mycket unga konstnär framöver.Polendagarna i Uppsala är ett evenemang som förtjänar högt beröm. Enda invändningen är den intensiva korta varaktigheten — men det är väl ett förhållande som ligger i konceptets själva natur.