Åh, om min näsa ändå vore rak! Vi inbillar oss gärna, häftigt understödda av en ändlöst expanderande vackerhetsindustri, att symmetri och naturlig skönhet är samma sak. Det är i högsta grad ett fiktivt antagande.
Det är klart att de allra flesta tycker att ett par ögon helst ska sitta i hyfsad jämnhöjd med varandra, men det finns skäl att minnas att det ändå är de små skevande skillnaderna som gör oss till de vi är.
Om man tvivlar på ovanstående lite förnumstiga utsaga kan man med fördel förlora sig i fotografen Jesper Peterssons projekt Somebody or Nobody?, som just nu visas på Galleri London. I ett enkelt, för ändamålet tillverkat, bildbehandlingsprogram har Petersson skapat en rad dubbla versioner av ett antal ansikten, det ena bestående av två gånger vänster ansiktshalva, det andra av höger. Resultatet, sobert presenterat i svartvita fina printar, är en surrealistisk färd som mest liknar en science fiction-dröm. Det slår dig inte nödvändigtvis att ansiktena du möter är helt symmetriska, men det känns att något inte står rätt till. Porträtten, varav inget alltså är en riktig avbildning av den porträtterade, påminner om varandra som syskon eller släktingar, men är långt ifrån likadana. Ibland är skillnaden mellan höger och vänster ansiktshalva påfallande, ibland mer finstilt. Men ställda bredvid varandra ger de allra flesta intryck av misslyckade klon.
Jesper Petersson gör knappast något unikt, men han gör det rysligt snyggt. Dessutom görs hela projektet väldigt bokstavligt genom att besökaren själv kan sätta sig ned framför en kamera och möta två bekanta men vagt oroande versioner av sig själv. Briljant i all enkelhet.
Bortom den givna sensmoralen om att vara nöjd med sig själv finns en större uppmaning som fungerar i alla sammanhang – var försiktig med vad du önskar dig.