När Charles-Édouard Jeanneret dog 1967 uttryckte ledare från både Sovjetunionen och USA sin sorg över att en av århundradets viktigaste konstnärskap hade tystnat. Och det säger något om Le Corbusiers gigantiska genomslag. Bland en handfull riktigt betydelsefulla arkitekter som tillsammans har fyllt det breda begreppet modern arkitektur sticker Le Corbusier ut som den största fixstjärnan. Strängt taget räcker det med att gå ut på nästan vilken gata som helst för att se hans betydelse. Utan Le Corbusier skulle världen helt enkelt inte se ut som den gör.
Le Corbusier ritade villor, stora byggnader, kvarter och städer. Han formulerade och gav ut sina tankar om arkitektur, och ritade också en lång rad möbler som snabbt fick klassikerstatus. Med utställningen Moment - Le Corbusiers hemliga laboratorium lyfter Moderna museet fram ännu en sida hos den stora arkitekten, nämligen hans parallella arbete som målare och skulptör. Bredvid ritningar och arkitekturmodeller, frukter av den rationella och formstränga teoretikern, visas friare konst med ett mer lyriskt anslag.
Den eftersträvade kontrasten uppnås förstås, och det går att se vissa linjer mellan måleri och byggnader. Men i övrigt är mötet inte särskilt spännande. Bildkonstnären Le Corbusier har ingen chans att mäta sig med arkitekten och visionären.
Den lokala kroken, Le Corbusiers stadplansförslag till Norrmalm, är något av en höjdpunkt tillsammans med en modell av det radikala förslaget att riva centrala Paris och ersätta det med en skog av skyskrapor.
Utställningen vill lite mer än den förmår förmedla, och vänder sig i första hand till specialintresserade som njuter av att se Le Corbusiers egenhändiga riktningar. I gengäld borde de vara ganska många.
Och som alltid när man möter Le Corbusier är det förbluffande att se hur envist hans arkitektoniska språk fortsätter att kännas modernt. Den värld han verkade i, och många av de intryck han lämnade hos andra arkitekter, har förlorat aktualiteten för länge sedan, men originalet har fortfarande en krispig fräschör.