Foto: Oscar Segerström
Jung Yeondoo: Handmade Memories
Jung Yeondoos filmdiptyk Handmade memories är en svindlande färd in i den sydkoreanska samtiden. Det drygt femtio minuter långa verket följer sex anonyma äldre människors berättelser när de eftertänksamt svarar på frågan om vad som är det mest minnesvärda som skett i deras liv.
Parallellt med den berättande, som visas i närbild, får betraktaren följa en projektion som visar hur konstnären och ett team av medarbetare utgående från ett tomt rum skapar en miljö som illustrerar berättelsen. En man berättar exempelvis om hur han som ung skolpojke blev vittne till ett par klasskompisars föräldrars affär på ett sädesfält medan ett tomt rum snabbt förvandlas till vajande åker, grusväg och horisont.
Det kongeniala med Jung Yeondoos verk är att det speglar den snabba, ibland nästan löjligt effektiva utveckling som har ägt rum i Sydkorea de senaste decennierna. De myllrande overallklädda scenograferna verkar kunna skapa vad som helst, om det behövs rullar de in en grävskopa i rummet, och kontrasten till de långsamma, ganska alldagliga men viktiga minnen de illustrerar är stor. Bevarande av minnen och målinriktad konstruktion – det är antagligen det bästa sättet att bygga identitet.
Verket Handmade memories gör enkom utställningen värd ett besök.
Utgående från sin egen uppväxt, och sina minnen, har Kim Yong Yoo skapat en serie målningar där ett ikoniskt ansikte bygger upp ett annat. Förutom den givna referensen till popkonst och celebritetskultur närmar sig Kim Dong Yoo en fråga om måleriets ursprung och uppgift. Det minutiösa hantverket kolliderar med ikonerna som delvis skapats genom att deras ansikten stroboskopiskt har pumpats ut över världen.
Kim Dong Yoo: Marilyn Monroe (John F Kennedy)
Att ett ansikte kan bli en beståndsdel i ett annat är också en motsats till den air av unikhet som superstjärnornas anleten gör anspråk på. Mao Zedong byggd av Marilyn Monroe, Ingrid Bergman byggd av Humphrey Bogart och Marilyn Monroe byggd av John F Kennedy förmedlar också olika historier beroende på betraktarens relationer till objekten i fråga. Marilyn och JFK kan vara en bild av ett skimrande femtiotalsamerika, men också (i varje fall om man har läst Joyce Carol Oates roman Blonde) en återgivning av en plågsamt destruktiv relation.
Bae Joonsung: The costume of painter - Phantom of museum O
Med samma enkla teknik som får gulliga kattungar att vinka på vykort bygger Bae Joonsung sitt monumentala blandteknikverk, vilket gör betraktaren till en medskapare allteftersom denne rör sig kring verket.
I The costume of painter - Phantom of museum O möter vi en konventionell museimiljö där betraktarens rörelser klär av de kvinnogestalter som syns i bilden.
Verket vill säga något om österländskt respektive västerländskt betraktande, men frågan är om det verkligen tar sig särskilt mycket längre än till att reproducera den manliga blick som både öster- och västerländsk konsthistoria redan är präglad av. Effekterna, skulle man kunna hävda, är långt tydligare än problemställningarna, ungefär som på Nationalmuseums pågående nakensatsning Lust & last.
Lee Dongwook: I know everything
Lee Dongwooks miniatyrskulpturer lyckas med det ovanliga konststycket att vara extremt våldsamma utan att vara aggressiva. Den nakna, ganska trumpna gestalten i I know everything håller liksom i förbigående en väldig slagborr i händerna och verkar inte notera att det stora huvud han är placerad på håller på att förvandlas till en blodig sörja.
Med de estetiskt väldigt välfungerande ”pixlarna” blir den grymma fantasin nästan lite rar, och kunde tänkas vara en utsaga om hur ignorant människan rör sig från historia till framtid. Man behöver som bekant dessvärre inte vara kannibal för att konsumera sina medmänniskor.
Stillheten i Lee Dongwooks ögonblicksbilder särskiljer dem från många andra konstprojekt som arbetar med liknande effekter, och ger ett egenartat tilltal som gärna kommer betraktaren inpå livet.