Fryntligt exploderande huvuden, inte morbida utan muntra och liksom lovande. Ögon som har vuxit ur sina hålor och trängt undan det ordinarie kraniet. En clown som spelar tvärflöjt. Grälla färger. Skulpturer som förhåller sig varsamt till modernistiska klassiker och ännu äldre förlagor. En hand som sträcks mot skyn, en kropp som förefaller permanent parkerad i väntan. Och en annan som väntar på regn.
Galleri Diana har fyllt sina rum med en minst sagt eklektisk och våldsamt spretande utställning där målaren Luis Deza Arancibia och skulptören Ina Katarina Strömberg förhåller sig till alla möjliga nivåer av konst, historia och varandras arbete. Ibland, tycker jag, tangerar verken mindre genomtänkt ”kontorskonst” och ibland lyfter det bättre. På det stora hela förenas de bägge konstnärerna av en opretentiös och ganska avslappnad hållning. De verkar utanför alla trender och verkar inte vara nämnvärt stressade för det.
Det första som möter besökaren är en av utställningens höjdpunkter. Rakt innanför dörren mot gatan står Ina Katarina Strömbergs sanslöst melankoliska David, en gänglig och blåmelerad Giacometti-influerad skulptur. I handen håller den allvarliga, men inte beklagande utan snarare lugna, gestalten ett illrött paraply som rimligen inte kommer att hålla honom torr trots att det är uppslaget då det gapar öppet mot himlen. Ansiktets fina modellering kontrasterar mjukt mot den lite kantigare, och anatomiskt egenartade, kroppen. En värdig inkastare, skulle man kunna säga.
Luis Deza Arancibias måleri och reliefer blir, i varje fall enligt mig, bättre ju färre färger det håller sig till. I Vit relief är färgerna svart, vitt och rött och den enkla, tydliga linjen dominerar och gör den egentligen väldigt komplicerade bilden, som kunde ha stigit ur en grafisk roman och klättrat upp på väggen, lättläst och tydlig. Kompositionen myllrar av gestalter vars huvuden har ersatts av tydliga symboler som ögon, hus och flaskor, och den smått surrealistiska scenen som utspelar sig bär en berättelse som är större än den enskilda bilden.