En magisk bildvärld

Den australiske Almaprisvinnaren Shaun Tan är en speciell bekantskap. De senaste månaderna har jag levt i en sporadisk symbios med Tans nästan ordlösa bilderbok ”Sommarregler”, som kom på svenska i höstas. Då och då har jag stött på boken i en hög och blivit sittande lite längre än jag väntat mig. I en kavalkad nästan löjligt väl utförda målningar får läsaren följa två små barn genom de sista melankoliska dagarna av sommar och ett landskap som bär alla kännetecken av Tans drömmande mjukt surrealistiska men ändå smått futuristiska värld. Det speciella med Tans bilder är att det aldrig finns något tillkämpat i dem. Den enorma röda kaninen som sticker fram bakom en grådaskig nästan dystopisk mur som de små huvudpersonerna i ”Sommarregler” passerar känns till exempel fullkomligt självklar. Fantasin är aldrig ett tillägg, utan en naturlig del av verkligheten i Tans allålderslitteratur.

Det känns utomordentligt vältajmat att det första jag lägger ögonen på i Bror Hjorths Hus presentation av Tan – den första i Sverige med originalillustrationer - är ett par målningar ur just ”Sommarregler”. Boken stiger väldigt bokstavligt ur sidorna. Något försvinner visserligen alltid när bokillustrationer lämnar sitt syfte och sammanhang, men det är snudd på fantastiskt att möta så fina bilder som Tans i original. Inte minst för att han, av döma av det som visas i utställningen, förefaller göra det mesta klart innan den digitala efterbehandlingen. Jag avskyr i och för sig den sortens konservatism som kräver att bilderböcker (eller vad det nu handlar om) ska göras som de gjordes på forntiden, men det är generellt sett roligare att se bilder som har tagit sig förbi det enklaste skisstadiet.

Rummets självklara fokuspunkt är i övrigt en stor modell av den märkliga karaktär som är huvudperson eller kanske hellre ”huvudsak” i Tans debut och genombrottsverk ”Borttappad”. Den enorma tingesten, som i filmatiserad form gav Shaun Tan en Oscar, är en blandning av krabba, bläckfisk, ubåt och kaffekanna, och dess tentakler hänger vänligt ut från väggen i lagom höjd för ett handskak – kanske en förlängning av den övning i empati som boken handlar om.

På väggen bakom varelsen breder en uppblåst bakgrund av samma typ som i boken ut sig. Tans bilder vilar i ”Borttappad” på en fond av monstruös tråkighet, representerad av författarens pappas gamla matteböcker. I resten av rummet blandas boksidor, skisser och några fristående teckningar. Vid ett verkstadsbord kan man göra egna kylskåpsmagneter av material som man vinner efter en skattjakt i museets trädgård där några små teckningar av Tan gömmer sig.

Bror Hjorths Hus har verkligen skämt bort Uppsalapubliken med fina, genomarbetade utställningar med fokus på de bästa illustratörerna från barnboksfältet. De senaste fem åren har Stina Wirsén, Ilon Wikland, Pija Lindenbaum, Inger och Lasse Sandberg och Sven Nordqvist presenterats i en ambitiös utställningsserie som har blivit bättre för varje år som gått. Vill man vara en smula negativ kan man säga att den uppåtgående trenden bryts en smula i och med Tan-utställningen, som inte känns riktigt lika bubblande, inspirerad och förankrad som de senaste två tre årens presentationer. Men det är ett klagomål i marginalen. Shaun Tan har inte själv varit lika handgripligt involverad i utställningen som de svenska kollegerna brukar vara, och det är gissningsvis en del av förklaringen. Det är dessutom svårare att självklart gestalta Tans fantastiska bildvärld i en utställning eftersom den saknar ett givet centrum. Tan har inga små brokiga som ständigt återkommer, ingen Astrid Lindgren-värld och inga älgbrorsor.

Men helheten är ändå mycket fin. I den lilla skattjaktsfoldern som är till salu finns det dessutom ett bra pedagogiskt diskussionsmaterial som riktar sig till barn i första hand, men som garanterat fungerar klockrent också för vuxna betraktare som behöver träna upp sin fantasi. Och det behöver nog de flesta av oss.

Bor Hjorths Hus gör en gärning genom att fortsätta erbjuda ung och äldre publik ett generöst tillfälle att prestigelöst stiga in i konstens och bildens värld. Jag hoppas att så många som möjligt tar tillfället i akt.