Farliga strandfynd och möbler

Och fram tills alldeles nyligen har strandfynd, i varje fall oftast och så länge det inte har handlat om plastringar som håller samman sexpack och har en tendens att kväva sjöfåglar, betraktats som något ganska rart. Små små rester av mänsklig civilisation som har silats genom en väldig natur och fått en lagom shabby patina förvandlar både små och stora badare till skattsamlande vardagsetnologer. Men på senare tid har det blivit svårt att blunda för att de små, harmfulla lämningarna blir gigantiska problem om de bara är tillräckligt många, vilket de blev för länge sedan. Bilder av plastansamlingar som är lika stora som hela Europa och döda albatrosser som innehåller mer plastrester än kött, ben och fjädrar är svåra att blunda för, och plötsligt framstår det inte som en lika god idé att skicka i väg den där pet-flaskposten i alla fall.

Med installationen Mermaid tears gör Ragnhild Brodow och Inge Sandelius ett kanske inte oväntat men väldigt effektivt nedslag i den aktuella debatten. Med utgångspunkt i en futtig kvadratmeter thailändsk sandstrand har duon samlat in en skrämmande mängd strandfynd som presenteras i en hög på golvet tillsammans med några teckningar och fotografier som är placerade på en rad små podier som är svagt vinklade för att påminna om vågor. Verket hör till de mest slagkraftiga som ingår i utställningen På resande fot, som samlar 23 konstnärer, varav flertalet med lokal anknytning, i den majestätiska Ånghammaren i Österbybruk.

Arrangören Konstkraft har fått till en fin, om än lite spretig, bredd. Möbelformgivning, skira akvareller, påträngande oljor, stenskulpturer, keramik och installationer samsas utan större problem i det gigalika rummet.

Gudrun Westerlund och Stina Wollter visar var sin serie självporträtt, som dessutom hänger i fin relation till varandra. Westerlunds Anfall av dromomani, som visar en och samma, ständigt ganska likgiltiga gestalt inklippt på en rad platser i en kul illustration av sjukligt resande, har tidigare presenterats i cafémiljö och lyfter i den lugnare omgivningen. Wollters Sju dagar med mig själv, var jag än är, består av 14 blyertsteckningar som dokumenterar vad som förefaller ha varit en omväxlande vecka i konstnärens liv. Båda två är lika figurativa som konceptuella och hör till utställningens trevligare utropstecken.