Finurlig fördomshumor

Videon är inte längre tillgänglig

 De flesta blivande komiker brukar få rådet att alltid utgå från sig själva och det som gör dem annorlunda: 
Har du en pikant dialekt, använd den. Är du över två meter lång, skämta om det.  Är du uppfostrad av en djävulssekt i Hökhuvud? Ja, då har du förmodligen redan material till en hel show.

Marika Carlsson är en helt vanlig, men ovanligt rolig, undersköterska från Mönsterås. Hon är också adopterad från Etiopien och uppvuxen i ett svenskt 70-tal där den enda kända svarta kvinnan var Cyndee Peters och där Marika Carlssons utseende kunde väcka lika stort uppseende som en albinokatt mitt i en kull av svarta kattungar.

En sådan uppväxt ger mängder av spännande infallsvinklar på ämnen som utanförskap, kulturell tillhörighet, fördomar och rasism men också på rent existentiella frågor, något som Marika Carlsson också utnyttjade till fullo.

Hon berättade bland annat om en liten föräldralös flicka som hade lämnats att dö i ett dike innan svenska hjälparbetare lyckades rädda hennes liv i sista stund, gav barnet mat och närhet innan de slutligen överlämnade henne till en kärleksfull familj långt, långt borta.

Samma människa stod nu på en scen i Uppsalas konserthus och skämtade om svenskhet, skåningar och ryssar. Svindlande, bara det.

Marika Carlsson förklarade också, på ett ömsom skojigt och ömsom smärtsamt sätt, hur hon antingen hade bemötts med glåpord och hån för sin hudfärgs skull, eller blivit nyfiket gullad med och klappad på som någon sorts exotisk utomjording, trots att hon hade samma svenska uppväxt som de flesta andra.

När hon äntligen fick en möjlighet att besöka sitt födelseland igen inträffade det motsatta. För första gången i sitt liv kunde hon smälta in i folkmassan, samtidigt som hennes hjärna gick på högvarv för att försöka begripa kulturen och samhället.

Somliga av skämten var väldigt enkla men samtidigt effektiva: ”Ser ni att jag har en hudfärgad mikrofon på mig? Jaså inte?”. ”När en svart kvinna leker kurragömma i mörkret behöver hon bara stå still”.
Andra roligheter var smartare eftersom de blottlade fördomar som är så vanliga att många av oss inte reflekterar över dem.

Hon gav också värdefulla insikter i hur det kan vara att tillhöra en liten minoritet och vad som förväntas av en. Bland annat berättade hon att många etiopier anser att nu när hon har fått en sådant fint och lyckat liv i Sverige så bör hon resa tillbaka till sitt ”hemland” och ”bygga upp det igen”.

Marika Carlssons show var inte den roligaste humorupplevelsen jag har haft, men den var en av de bästa när det gäller att hitta en bra avvägning mellan uppsluppna garv och ett allvarligt och angeläget budskap.