Explosiva färger, fräcka material som billack, väldigt mycket naket och en närapå oändlig rad tydliga hänvisningar till konsthistoriens giganter. Den tyska samtidskonstnären Anton Henning uppfyller rimligen alla krav man kan ställa på en kioskvältare. Utställningen Too much skin, taste & turpentine är den första större presentationen av Henning i Sverige, och den lär bli svår att överträffa. Magasin 3 har tryckt in fler verk än någonsin på sina två våningsplan och blotta mängden gör det omöjligt att betrakta med någon som helst distans. Redan i konsthallens dörröppning har besökaren 36 verk inom synhåll.
Autodidakten Henning vågar gå hand i hand med förebilder och intryck på ett sätt som skiljer honom från mängden. Det är lite som om han väver en trasmatta av avlagda kläder från sin garderob. De där gamla jeansen som strimlats till mattväv är fortfarande samma gamla jeans, men ändå någonting annat. Ibland blir replikerna slätstrukna och syfteslösa, men invändningarna drunknar i mängden. Här handlar det inte om ett svalt insupande, utan om att själv bli insupen. Tänk er att vara en liten partikel i vätskan som används vid en tarmsköljning, fast på ett positivt sätt.