Ömtålighet, transparens, långsamhet och upprepning är begrepp som ofta fungerar bra både som konstnärlig metod och konstnärligt motiv. När det handlar om konsthantverk är begreppen ofta användbara om man vill lägga fokus på ordets första led, och i utställningen Slow Art presenterade Nationalmuseum i somras en diger samling exempel på uttryck där förfluten tid var en stor del av uttrycket.
Bland alla plågsamt detaljerade broderier och kallhamrade silverskålar stack Mafune Gonjos glasklännig Contradiciton in daily life fram som ett av de allra tydligaste verken. Tillverkad av små genomskinliga glasskärvor som fogats samman med metalltråd hängde "den lilla genomskinliga" på en galge och kastade en dramatisk skugga som med samma skärpa talade om samhälleliga genuskrav som könsbetingade drömmar.
I en liten men effektiv utställning på Kaleido visar Mafune Gonjo ovan nämnda klänning och ytterligare några arbeten som förenas genom samma sökande och kontemplativa anslag. En skultur som består av en gjuten glashand som håller i taggtråd blir i tydligaste laget och avviker från helheten. En stor kvadrat bestående av små blad av koppargrafik, alla uppbyggda av mängder med små streck som är placerade i rader efter varandra är dock knäckande bra och uppväger åt andra hållet. Skört men ändå stenhårt.