Uppsala Konstnärsklubb samlar sina krafter och har tagit över ännu en del av Walmstedtska gården vid Fyrisån. Galleri 1 på Sysslomansgatan är ansiktet utåt och kan agera inkastare som drar in besökare till gården där Annexet, som klubben sedan en tid disponerar, och det nya Åhuset är belägna. I Annexet är det nu kafé och med en av stadens trevligaste gårdsplaner borde man ha en rimlig chans att fånga några nya betraktare. I Åhuset finns det en grafikverkstad och utställningsyta, och det är där konstnärsklubbens vårsalong tar plats.
Att fokusera och gruppera är ett bra initiativ, men det leder inte per automatik till bättre utställningar. Åhusets rumslösning är som vilket privathem som helst, och konstnärsklubbens sommarsalong övertygar varken med material eller hängning.
Eva Hesslow, Ebba Stålhandske, Regina Mucwicki Mabrouk, Bodil Gellemark, Eva Ryn Johannissen, Nito Vega, Bill-Ove Jonsson, Kajsa Haglund, Gisela Jansson, Kristina Jansson, Olle Pott, Kajsa Gustafsson, Jekaterina Pertoft, Ylva Linqvist, Ann Gedin, Marita Gatte, Carl G Torstenson , Petal Joan Roberts-Leijon, Barbro Curling , Katriina Flensburg, Dirk Fock, Paula von Freymann, Birgitta Löwendahl, AnnaKarin Svensson, István Varga och Gunnar Staland har invaderat rummen med små och på det stora hela ganska intetsägande verk. Flertalet medverkande presterar under sin förmåga och utställningen förmedlar inte mer än att alla ska få vara med och att det alldeles uppenbart saknas en sammanhållande tanke.
Det finns förstås några undantag. Anna Karin Svenssons nästan fotografiska broderier, Istvan Vargas (i och för sig katastrofalt placerade) marmorstapel Symfoni och ett par kolteckningar av Barbro Curling är några exempel som i det direkta mötet roliga att se/återse. Sedan drunknar också de i helheten.
En konstnärsklubb som vill samla yrkesverksamma konstnärer borde ju rimligtvis inte ha några större problem att få ihop en jury som väljer ut och talar igenom sina val. Den här sortens spretande förmedlar inte en accepterande konstsyn, utan en slapp. Och med en sådan vinner man inga nya betraktare, oberoende av hur mysiga lokaler man har.