Horisontal kraft

Rune Janssons bästa verk står sig fortfarande som snabba mästerverk på gränsen mellan abstrakt och nonfigurativt, och också efter att han sökt sig tillbaka till en mer figurativ motivsfär är han en habil målare. De senaste decennierna har han skildrat sin närmiljö på Söder i Stockholm och ett mäktigt skärgårdslandskap genom några effektivt reducerade linjer.

När jag ser Rune Janssons sena skärgårdslandskap tänker jag emellertid ofta att det är synd att den furiösa kraft som finns i hans mer renodlat informella arbeten har försvunnit. Jag hade föredragit ett mellanting mellan den kraftfulla abstraktionen och den reducerade linjen. Och ungefär just precis där, mitt emellan Rune Janssons två stilar, hittar man Lennart Mossbergs skärgårdslandskap, som just nu hänger på Galleri D12 i Uppsala.

Kraftfulla horisontala linjer utförda med kniv eller pensel bygger upp merparten av de landskap som visas. Abstraktionsgraden är hög, men aldrig högre än att de färglager som täcker dukar och pannåer kan gå för skärgård utan några större problem. Naturälskaren blir med största sannolikhet nöjd över att kunna lapa i sig en hisnande känsla av vidd. Precis som den betraktare som går i gång på en passionerat driven färghantering som inte ens skulle drömma om att fastna i något larvigt duttande. Det är inte alldeles vanligt att dessa två betraktare tillfredsställs i ett och samma verk.