Det pittoreska Åhuset vid Fyrisån är en mysig lokal, men knappast idealisk för att visa konst. Lyckligtvis verkar allt fler utställare inse att stugan passar bättre för hängningar och projekt som inte utgår från de förutsättningar som den traditionella vita kuben erbjuder. Rackarkonstnärernas just nu pågående Ett skepp kommer lastat är ett bra exempel på ett fungerande användande av lokalen. I ett av de två utställningsrummen ligger högar av material, och i det andra pågår under hela utställningsperioden en interaktion mellan konstnärer och besökare. På väggarna kan betraktaren knåpa ned en iakttagelse, ett förslag eller en dröm, och i resten av rummet växer långsamt något som vagt påminner om en båt eller en flotte. Teymor Zarré, Sanne Sihm Javier, Eva Högberg, Johan Fremling, Ingvar Staffans och Leonardo Rosiello bidrar också med egna verk som byter plats och skiftas allt eftersom.
Jag har personligen lite svårt för den nästan holistiska, aningen new age-doftande upplevelse som eftersträvas, men idén är bra och leder onekligen till ett alternativt sätt att möta konst. Tjärdoftande plankor, klotter, bråte och skulptur är en fin materialkombination.
På Galleri 1 om hörnet är det desto mer sammanhållet. Cecilia Ingard visar i Ett drömliv, illusion eller verklighet? en rad målningar, och några grafiska blad, som nästan uteslutande sätter det lilla (flicke-)barnet i centrum.
Mörka och blå toner dominerar och i en illustrerad sagobok berättas en historia om mentalsjukdom genom journalanteckningar. Temat förstärks av en liten installation där en ensam docka sitter på en pall med några sladdar fastsatta i skalpen. Barnen på bilderna är ofta klädda i äldre tiders dräkter och helheten kunde vara en minnesbank över alla de små som ofrivilligt erbjudit sin utsatthet för medicinsk och samhällelig utveckling. Att måla barn är väldigt svårt, men Cecilia Ingard klarar sig hyfsat tack vare det uppenbara allvar som finns i botten.
Ett likartat allvar, men med lite mindre tyngd, hittar man hos Galleri Linné där Carl-Evert Jonsson visar en rad skira temperamålningar under den anspråksfulla titeln Tema - Om människan. Riktigt så långt som rubriceringen vill lova når kanske inte Jonsson, men hans utspädda (alltså bokstavligt utspädda) temperamåleri på slitna bommullstyger, i antydda motiv och linjer, har ett anslag som tål att tittas på.
Betydligt spretigare är det på väggarna hos Galleri Strömbom, där utställningen Innan sommaren samlar grafik av en rad konstnärer som tidigare ställt ut på galleriet. Etsningar av Carl Magnus, serigrafier av K-G Tinnbäck och C. Göran Carlsson, torrnål av Birgitta Nehrman, kopparstick av Åke Johansson och så vidare. Flera fina verk, men det mesta har visats på galleriet förut. Utställningen skulle ha varit något av en bagatell, om det inte vore för att den kunde ha blivit galleriets sista efter en flerårig strid med fastighetsägaren. Nu leder den dessbättre vidare mot en fortsatt verksamhet, och det ska vi vara glada för.