Man brukar säga att färg kan vara farligt förföriskt. Men oljefärg är ingenting i jämförelse med ett stort isb lock. Det är egentligen bara glaset som kan konkurrera med isen när det handlar om material som riskerar att sluka allt som kommer i dess väg. Fruset vatten och glödande glasmassa kan få den bästa att tappa huvudet. Om en tub akrylfärg är en lätt drog som alkohol, som de flesta ändå kan hantera, så är is och glas snarast något som påminner om heroin, det vill säga något som är direkt livsfarligt.
På Isfestivalen i Uppsala har fjorton tappra konstnärer tagit sig an utmaningen att snabbt uttrycka sig genom att bearbeta 2 000 kilo is, och det märks dessbättre att många av dem som deltar har erfarenhet av materialet sedan tidigare. Utställningen är inte den rad av eleganta smörkylare man kunde befara.
Min egen favorit bland de kallhamrade verken är Annica Danielsson Alméns Okänd larv – drömmer om vingar, där ett knubbigt yngel, uppkrupet på ett podium, har vänt benen (undersidan) mot himlen i väntan på den stela transformation som ska ge den ett mer högtflygande liv.
Skulpturen har ett säkert formspråk och det är nästan så att man glömmer att fascineras av isen i sig, dock utan att den transparanta och kalla kvaliteten går förlorad. Kanske har Danielsson Almén, som till vardags är keramiker, också lite extra motståndskraft inför den sinnliga isen genom att vara utbildad på just glas.