Det skulle finnas mycket gott att säga om Uppsala kommuns kulturkontors satsning på att delge Uppsalaborna den konst som de köper in och arbetar med. När ett offentligt konstverk diskuteras fram, beställs eller köps finns det en stor slaggproduktion av idéer, tankar och skisser som kan vara intressant för den allmänhet som ska konsummera det monterade verket.
Att bjuda på några av dessa aspekter ger ett solklart mervärde både för publiken och för dem som arbetar med konsten. Offkonsten! c/o Teatergalleriet, som projektet heter, lider dock en smula av att Teatergalleriet nämns i namnet.
För att till fullo förmå uppskatta initiativet måste man nämligen förtränga att priset vi betalar för dessa pedagogiska inblickar är frånvaron av Uppsalas bästa, billigaste och mest välfungerande konstinstitution, och att låta gallerihörnan på Uppsala Stadsteater fortsätta vara Teatergalleriet ger en falsk bild av att Offkonsten! kommer att bygga på den tidigare verksamheten, vilket inte alls är fallet.
Offkonstens första utställning Berättarträdet ger en bra bild av ambitionen och visar 15 verk, varav merparten grafiska blad, av finska konstnärer som på temat berättande har valts ut för att hänga på förskolan Bruna, som har en finskspråkig avdelning.
Till utställningen har ett litet kompendium som beskrivande presenterar verken och föreslår möjliga diskussionsämnen som barn kan relatera till. Vem bor i huset på bilden? Vad ska man tänka på för att inte gå vilse i en skog? Får konst se ut hur som helst?
Verken som visas är kanske inga direkta utropstecken, men visar ändå att det finns en god fingertoppskänsla i organisationen. Bland mina egna favoriter finns till exempel Katja Syrjä som gör en säregen väldigt narrativ grafik baserad på egentillverkade växtfärger.
Och Anu Tuominens Väderlek, som består av en vante och några dockdelar, är ett enkelt och fint sätt att visa hur konsten kan lösgöra sig från de mest etablerade teknikerna och bestå av nästan vad som helst. Pedagogiskt och sympatiskt, om än i försiktigaste laget.
Som sagt, om vi bara kunde applicera ett ”och” istället för ”Istället” så skulle Offkonsten! vara en alltigenom trevlig nyhet.