Konst i hall och å

Efter ett ganska livligt vårprogram har Norrtälje konsthall tagit sommarlov med KG Nilsons svala, betraktarvänliga konst. Nilson skulle kunna beskrivas som en föreställande konkretist och hans geometriskt utforskande arbete har ett väldigt tydligt anslag.

Med kvadraten och triangeln som centrala byggstenar har KG Nilsons verk en behaglig, men väldigt odramatisk rytmik. Timglaset, två trianglar vars spetsar möter varandra, är en av Nilsons signaturformer, liksom den sexkantiga hyddan. Det finns något avmätt över Nilsons sätt att betrakta sina motiv. Det spelar ingen större roll om utgångspunkten är en bild från ett mikroskåp eller en stad sedd från havet. Båda motiven kan angripas och presenteras på i stort sett samma vis. Vid en första anblick kan hans måleri och grafik tyckas tråkigt och långsamt på gränsen till sävligt. Men för att få ut det mesta möjliga av konsten måste betraktaren ställa upp på verkens eget tempo och konsummera dem lugnt och eftertänksamt. Gul form möter blått. Gul form möter ljusare blått. Gul form möter orange. Gul form möter vinrött. Och så vidare. Och plötsligt får rytmen sällskap av en liten trippande melodi som har något angeläget att berätta.

I Norrtälje pågår också Konst i ån, som i år arrangeras för tionde året i rad. Konceptet är ett lättillgängligt och utrymmeseffektivt sätt att visa konst. De tio deltagande verken spretar en smula, vilket naturligtvis ökar sannolikheten för att alla ska hitta en favorit. Själv fäster jag mig i synnerhet vid Åse Frids Trut och Monika Massers Recognition and Reconstruction. Frid har presterat ett textbaserat verk som befriande nog inte alls anpassar sig efter den vattenbaserade utställningsformen och helt enkelt består av en skylt som sticker upp ur vattnet. Det aggressivt poetiska budskapet som kan läsas på skylten kunde lika gärna stå på en affisch eller en flyer. Masser har gjort tvärtom och infiltrerat ån med en hög kranier som på avstånd kunde vara en sten och nästan inte syns. På en gång en blinkning till konsthistoriens eviga momento mori-motiv och en uppriktigt bekymrad samtidsanalys.