Konst och andlighet

Andrum är titeln på en grupp­utställning som förra veckan öppnade i Uppsala Domkyrka. De olika konstnärerna är alla medlemmar i konstnärs­nätverk­et Signs of the Time, som är en sammanslutning internationella såväl som svenska konstnärer som utgår från gemensamma samarbetsformer för att främja de enskilda medlemmarnas konst, där fokus placerats på tidens tempo och dess skiftande uttryck.I Domkyrkan är verken — i hög grad bestående av måleri — utplacerade i det gigantiska kyrkorummet med sina kolossala fönsterornament och hårresande avstånd mellan golv, tak och betraktare. De olika verken har integrerats på ett subtilt maner in i den religiösa miljön som upplåtits för berättelser kring Marie bebådelsedag parat med samtida betraktelser så som Kajsa Haglunds Tre änglar från Rinkeby.Integrerade verkUtställningens samordnare Frida Arnqvist inleder utställningen med en motsägelsefull formulering när hon beskriver mötet med konsten som "ett profant andligt möte". Här förvirras jag en aning innan jag sett de integrerade konstverken i Domkyrkans paranta rumsligheter. Litauiske konstnären Arunas Gelunas placerar sina rosaflammande målningar i ett av de små koren, där ljuset spelar på de historiska formerna på golvet, taket samt genom de ofantliga fönstren.Serien The Pink Void, frammanar en inkarnering av kyrkans värsta fiende under de senaste decennierna. Det rör sig varken om krig, sex eller död, utan massamhällets ökande konsumtion. Häri finns alltså en av de största motståndarna för religiositet och andligt intresse förkroppsligat den fria marknadens starka inre röst. Masskonsumtionens påverkan har i dag blivit tillräckligt verklig för att nogsamt bekämpas av de flesta religiösa samfund och trosriktningar. Frågor ställs men svaren är lämnade till den ensamme betraktaren/konsumenten.Missbruket av språketI ett verk på den motstående långväggen syns fyra fotografiskt baserade ljuslådor som porträtterar fyra lika olika unga kvinnor som poserar framför delar av en diktstrof. Här kopplas bibelns utslitna kvinnosyn med de ursprungliga, självrefererande orden: "I begynnelsen var ordet". Frågan verken ställer är hur människan sedan begagnat det språk som hon enligt urkunderna fått av Gud, i vilka syften kan det användas förutom att älska sin nästa. Subtila och fängslande former för språket blir minst lika tydliga — hur kan vi enas kring språkliga konflikter och framväxta ojämlikheter? I denna kommentar blir verket en alltför platt illustration av en kyrklig devis, det saknas en kritisk udd när man som betraktare lämnas alltför ensam med frågor som lyfts in i verket utan öppningar för svar.Rogivande måleriPå galleri Strömbom, ett par stenkast därifrån visar C Göran Karlsson ett måleri helt väsenskilt från det figurativa, narrativa måleriet som presenteras på Andrum. Den inbitne konstruktivisten Karlsson utgår ifrån syntetiska färger i kombination med futurismens spetsiga triangelformer. Resultatet är minimala målningar i bjärta färger som väcker formalismens sovande björn. De små och rogivande temperamålningarna refererar till både den kinetiska konstens blomsterperiod liksom tidiga neoplastiska dukar av Piet Mondrian.I gallerirummet fångas mitt intresse in av en skulpturalt placerad målning mitt på golvet som dessutom ser ut att vakta över ett skrin med digert innehåll. När jag ser målningens/skulpturens titel blir det hela tydligt: "Monument över död hund". Konstnärens egen livskamrat har ärats med ett beskyddande verk, skapat inte för att säljas utan för att bara finnas till, betraktas och som en manifestation över en kommersialism som jag tidigare stött på i form av religiös antagonism i Uppsala domkyrka.Här upptäcker jag plötsligt en form för både konst och andlighet vars direkta uttryck blir mer virilt och mångbottnat än samtliga verk i Andrum; konsumtionen stigmatiseras inte, görs inte till motståndare utan transformeras till en form för icke-kommersiell nödvändighet. En fiende som man måste försonas med oavsett storlek på plånbok, religiöst patos eller konstnärlig kreativitet.