Konsthantverk med varierande kvalitet

Konsthantverkskollektivet Kaleido har en, förvisso lite svajig, historia av ambitiösa sommarutställningar, skriver Sebastian Johans.

Rakubrända keramikfåglar, av Frank Larsen.

Rakubrända keramikfåglar, av Frank Larsen.

Foto: Frank Larsen

Kultur och Nöje2012-07-26 12:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsthantverkskollektivet Kaleido har en, förvisso lite svajig, historia av ambitiösa sommarutställningar som på ett spännande sätt utforskar vad konsthantverk är och har potential att vara. Det är alltså i bästa välmening jag blir besviken och misstänksam när jag inser att årets tema är fjäderfän, ett utomordentligt välnött ämne som allt som oftast romantiseras sönder i en brinnande naivt entusiastisk fascination. I synnerhet när det handlar om konsthantverk. Jag menar, finns det ens någon som har stigit in i en hantverksutställning utanför de allra största arenorna under sommarhalvåret och inte snubblat över åtminstone ett par versioner av våra flygande vänner i lera, glas eller trä? Om det givna svaret uteblir beror det på att objekten allt som oftast är rätt förglömliga.

Fast det är klart – när nu den inledande aversionen är avklarad – att ett motiv är uttjatat är ju inte en motivering för att inte närma sig det, utan egentligen bara en hint om att den egna självkritiken bör bli större. Kanske är det till och med en utmaning.

På Kaleido samsas 15 medlemmar och fyra inbjudande gäster i den lilla utställningsalkoven. Bara mängden (78 deltagande verk) gör att man tar sig förbi den värsta sörjan av lyckligt kontemplativt fågelskådande. Och runt de flaxande flödar ett ljudspår som anger fågelnamn och läten i ett rätt lyckat försök att skapa en konceptuell förtätning.

Vackra ägg (Pia Ulfendahl), spännande och narrativa textilbilder (Tabea Dürr), både tokroliga och förhållandevis naturalistiska rakubrända pippis (Frank Larsen och Christina Larsson), fågelprydda fågelbad (Annica Danielsson Almén) och färgstarka glaspjäser (Veronica Gardetoft) hör till det som visas. Både kvalitet och ambitionsnivå varierar, men Med näbbar och klor, som utställningen heter, är inte alls den katastrof jag stålsatt mig inför.

Katarina Perssons svartbrända och fristående näbbar blir en personlig favorit. Och Lisa Malmgren Åbergs halssmycke som är baserat på den hatade skarvens jakt har en rolig och oväntad ingång.

KONSTHANTVERK

Med näbbar och klor
Kaleido
Pågår till 18 augusti