Konstmuseet minns Ingegerd Gärtner

Grafiken har en särställning i den uppsaliensiska konstnärskåren, särskilt om man tänker på de generationer som föddes under 1900-talets första hälft. Denis Stéen, Ingrid Årfelt, Carin Ax, Eva Holmér-Edling, Jan Ewemo och Ulla Fries, är några pålitliga namn. Till kretsen framstående grafiker hörde även Ingegerd Gärtner (1916-2006), som nu ägnas en fin liten minnesutställning på Uppsala konstmuseum.

Ingegerd Gärtner fick sin konstnärliga utbildning vid Konstfackskolan och det som då hette Konsthögskolans etsningsskola, varifrån hon utexaminerades 1948. Under de kommande åren i hennes långa konstnärsliv hann hon förfina och utveckla sina redskap och på äldre dagar även våga sig på grafiska experiment med färg. Men det är nog ändå som den svartvita grafikens utövare man minns Gärtner, och i utställningen på Konstmuseet fäster jag mig särskilt vid hennes fina porträttkonst liksom vid de landskapsstudier där hennes sensibla uttryckssätt firade triumfer. Tidiga etsningar av människor och djur, är utförda med gråskalans alla toner valörkänsligt återgivna. Senare bilder visar upp en allt större enkelhet och en tilltro till linjens eget värde som i några torrnålar från 90-talet. Några odaterade torrnålar och akvatinter där det uppländska landskapet utgör motiven hör också till höjdpunkterna i utställningen. Den sista daterade bilden är en monotypi från 2006.

Hösten 1998 visade Ingegerd Gärtner en separatutställning hos dåvarande Galleri Gula Huset i Uppsala. I min recension konstaterade jag den gången att "den som följt Uppsalakonstnären Ingegerd Gärtners konstnärskap under några årtionden har för länge sedan upphört att förvånas över denna nu 82-åriga dams ungdomliga nyfikenhet, öppenhet och lust till nya landvinningar". Det är ord som lika väl kan gälla minnesutställningen på Konstmuseet.

Konstmuseet minns Ingegerd Gärtner

Uppsalagrafikern Ingegerd Gärtner gick bort förra året, 90 år gammal. Nu ägnas hon en minnesutställning på Uppsala konstmuseum.