Konststaden New York ett ymnighetshorn
Fjolårets amerikanske Venedigrepresentant Fred Wilson på Studio Museum i Harlem och den tyske fotografen August Sander på Met är bara ett par exempel på det överflöd av sevärda konstutställningar som New York har att erbjuda en försommarvecka, skriver Cristina Karlstam .
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Studio Museum, Harlem, Metropolitan Museum of Art, diverse konstgallerier.
Jag minns den med delade känslor från min barndom: sparbössan i form av en svart man med tjocka röda läppar. Slanten placerades i hans öppna hand, och med en spak fick man handen att lyftas mot munnen och slanten att slinka ner i mannens öppnade gap. Bössan var en present från en bekant till familjen som tillbringat några år som missionär i Sydafrika; jag minns också mina föräldrars tveksamhet inför gåvan som dottern fick ta emot.
Fred Wilson i Harlem
Jag återser den groteska tingesten på Studio Museum på 125:e gatan i Harlem, New York, där den amerikanske konstnären Fred Wilson denna försommar visar en stor retrospektiv utställning. Wilsons hela konstnärskap sysslar inte minst med att tydliggöra hur rasismens alla ansikten kan se ut, med fokus på USA:s svarta befolknings mångåriga kamp för lika rättigheter.
Sparbössan ingår i en samling lika absurda föremål med svarta människor som modeller: tekannor, askar, termometrar, lampfötter, jordglobshållare! I en videofilm intill vitrinen agerar konstnären själv den tacksamme sparbössenegern som lydigt tar emot pengarna (för att efter en stund spotta ut dem igen). I en motsvarande monitor på vitrinens andra sida ser man en hammare med kraft krossa de förhatliga föremålen.
Effekten är slående, liksom i de flesta av Wilsons verk. Här finns exempelvis några uppförstoringar av farmägares efterlysningar av förrymda slavar; språkbruket i dessa 1800-talsdokument kräver inga kommentarer i sin uttalade rasism.
Shakespeares Othello
Fred Wilson var fjolårets amerikanske representant vid Biennalen i Venedig, där hans stora utställning i den amerikanska paviljongen var en av de absoluta höjdpunkterna. Utgångspunkten där var Shakespeares Othello, och gestalten återkommer i den nya videofilm, September Dream, som Wilson nu visar i Harlemmuseet.
Medan Museum of Modern Art just nu är stängt för renovering håller Metropolitan Museum of Art öppet som vanligt med sina enorma samlingar. En av specialutställningarna är den tyske fotografen August Sanders svartvita fotografi, där förra seklets människor och miljöer i Tyskland finns dokumenterade. Sanders förmåga att genom en extremt sensibel närvaro i nuet finna de exakta ögonblick då en bild blir till, får liv och bevarar en verklighet åt eftervärlden är anslående.
Den andra specialutställningen just nu på Met är en presentation av ett kommande väldigt konstevenemang i New York, konstnärsparet Christos och Jeanne-Claudes gigantiska Gateprojekt. I Central Park på Manhattan ska tusentals orangefärgade portar nästa år välkomna besökarna. Planeringsarbetet, som inbegriper en rad yrkeskategorier, pågår för fullt, och som alltid när Christo är i farten dokumenteras arbetsprocessen i skisser och utställningar. De båda konstnärerna som tidigare bland annat "paketerat" Riksdagshuset i Berlin, kommer att göra den redan i befintligt skick synnerligen attraktiva Central Park till ett visuellt paradis, om det som visas i skisser och arbetsprover håller vad det lovar.
Illusionisten Kapoor
Galleritäta New York bjuder vid vårt besök också på en rad intressanta mindre utställningar. Gladstone Gallery på 24:e gatan har en sparsmakad utställning av den indisk-brittiske konstnären Anish Kapoor. Den som såg Kapoors magnifika jätteinstallation i Tate Moderns väldiga turbinhall förra året vet att Kapoor är den borne illusionisten, som med intelligens kan konsten att skapa objekt som får betraktaren att ifrågasätta sitt seende och sin rumsuppfattning. Den vita kub som tycks vara en solid fyrkant med lätt utsvängd överkant är i själva verket en konkav kropp, liksom den svarta väggskulptur som effektfullt speglar ljuset. Ytor är inte ytor, kompakta kroppar är inte solida när Kapoor skapar sina verk. Att de därtill äger en förförisk skönhet för ögat gör inte deras verkan mindre.
Två av Tysklands ledande unga konstnärer har vid vårt besök galleriutställningar på nedre Manhattan: målaren Daniel Richter på David Zwirner Gallery på 19:e gatan och fotokonstnären Andreas Gursky hos Matthew Marks Gallery på 22:a gatan. Båda är i hög grad berättande konstnärer: Richter i väldiga dukar där myt, kön, våld och makt gestaltas i ett aggressivt form- och färgspråk med stark symbolladdning. Gursky berättar om kollektiv och individualitet i sina stora färgfotografier
från skilda inom- och utomhusmiljöer. New York-utställningen innebär knappast något märkbart nytänkande, men desto mer av befästande av kvalitet.
Sherman som clown
En av den fotobaserade konstens verkliga megastjärnor som i hög grad påverkat genrens utveckling under senare delen av 1900-talet är amerikanskan Cindy Sherman. I sina nya bilder (hos Metro Pictures på 24:e gatan)
där hon som alltid själv är såväl subjekt som objekt, har Sherman intagit clownrollen, varierad i ett stort antal skilda positioner. Shermans rollspel är fortfarande lika effektfullt när hon i sina raffinerade fotografiska iscensättningar leker med identiteter och roller.
Ymnighetshorn
Vår gallerirunda avslutas hos James Cohan Gallery på 26:e gatan. Till skillnad från de övriga gallerierna visar man här en samlingsutställning med verk av bl a videokonstnären Bill Viola, den märklige tecknaren Henry Darger, målaren Edward Hopper och fotokonstnären Wim Wender. Resultatet är en kakofoni av röster och uttryck — en utställning som på något sätt är som denna vidunderliga stad själv: ett ymnighetshorn att oupphörligt ösa ur.