Även i de små lokalerna finns det utrymme för konst och Uppsala lider inte brist av små gallerier, konsthandlare och utställningslokaler. Därför: en konstpromenad med sex anhalter där verk av alla de slag visas upp för konstintresserade.
På Rolls gallery samsas originalgrafik av namnkunniga konstnärer med verk i blandade tekniker. I lördags firade man fyra år som galleri och den trevliga lokalen rymmer betydligt mer än vad utsidan visar. Det är spännande att se så blandad modern och samtida konst på ett ställe och även om urvalet mer styrs av efterfrågan än något annat så kan man gott och väl flanera i galleriet en god stund.
Just nu är det utställningen Bilder från när och fjärran som ska locka besökarna till Lulichs fotogalleri och vad man får se är ganska exakt det som titeln lovar. Fotona från Uppsala attraherar min blick mest, mycket därför att de genom det bekanta i motivet sätts i ett sammanhang. Det är definitivt kompetent fotokonst av Georg Lulich, men utställningen hade gynnats av en tydligare tematik.
Som Zorn-specialister känner man på Mollberg till den gemene kunskapen om Zorns konstnärskap, där den grafiska produktionen hamnat i skymundan. Och det är synd, för de etsningar som här visas upp är fenomenala och visar verkligen på det unika i konstnärens estetik: bildkompositionerna och hans sätt att ta sig an kropp och blick. En eloge till Mollbrinks som varit generösa med bildtexter som ger etsningarna historia.
Mer svensk konst hittar vi på Vasa konst där det nordiska ljuset i svenskt sekelskiftesmåleri är temat utifrån vilket urvalet har gjorts och namn som Prins Eugen och Georg Pauli lovar onekligen mycket. Jag vet dock inte om det är den på tok för mörka lokalen eller en något för lös tolkning av ljustemat som gör att jag går därifrån utan att ha fått någon direkt bild av de olika sätt man tagit sig an det nordiska ljuset.
På Missionskyrkan kan man se armeniske Narek Aghajanyans oljemålningar som visas tillsammans med uppmaningen om att den utvisningshotade konstnären ska få stanna i Sverige. Det är breda, kraftiga penseldrag där vissa tycks helt drivna av känsla medan andra är mer återhållsamma, kontrollerade. Det är svårt att komma ifrån den kritiska situation som utställningen grundat sig i och målningarna färgas av den desperata situation konstnären lever i.
Konstpromenadens sista anhalt står för den mest positiva överraskningen. Håkan Askmarks stora stadsmotiv på Galleri S är på samma gång stilistiskt lekfulla som stramt återgivna. Det är raka linjer med minimalistiska skuggor och utdragna människokroppar som domineras av likartade figurer, ofta en kostymklädd man. De repetitiva männen i rader som anpassats för platsen ger de tillplattade byggnaderna liv samtidigt som de väcker funderingar kring gruppering och utanförskap.
Favoriten är när kostymnissarna på rad åker pulka nedför kungshögarna i ett decembermörkt Gamla Uppsala.