Konstnären Andreas Hammar är för Barnkanalens tittare vad Ernst Billgrens rävar, eller kanske Carl Larssons rosiga familjebilder, är för Sveriges övriga befolkning. Det vill säga – de känner igen hans verk också om de inte vet något om hans konstnärskap i övrigt. Genom program som "Mekatronik" och "Labyrint" har Andreas Hammars innovativa Skrot-Nisse-estetik blivit allmängods. I det förstnämnda har Hammar byggt tokroliga men fullt fungerande maskiner med programledaren Jonas Leksell, bland annat en ritmaskin. I det senare står konstnären bakom de läskiga och slajmsprutande robotar som jagar barnen som löser gåtor i Daidalos labyrint.
I Rosénparken vid St. Eriks torg i Uppsala står sedan några veckor Andreas Hammars stora skulptur ”Fredslabbet”, som under det pågående ”Fredsåret 2014” (ett i övrigt ganska märkligt projekt där Uppsala hoppas förstärka den air av ”fredsstad” som staden vill använda i sin marknadsföring) kommer att byggas ut, förändras och bli interaktiv. Det är en rolig idé. Just nu består skulpturen i huvudsak av en plåtgubbe med uppenbara likheter med konstnären själv och det ska bli väldigt intressant att se hur den utvecklas.
På Offkonsten!, där Teatergalleriet tidigare huserade, visas dessutom just nu en introducerande utställning som ger ett par smakprov på Andreas Hammars konstnärskap och en hint om vart skulpturen i Rosénparken kan vara på väg.
En dokumentation från tillverkningen av det skulpterade självporträttet samsas med en mycket detaljerad liten apokalyptisk miniatyr som skulle kunna tänkas avslöja ett förflutet som rollspelare. Rummets givna blickpunkt är emellertid en stor rosslande maskin med snurrande fläktar och kugghjul som spyr ur sig små moln av rök (eller snarare ånga), som om teaterhuset som rymmer galleriet höll på att förvandlas till ett väldigt fartyg eller något liknande. Maskinen är syfteslös men molande aktiv. En underhållande illusion som har alla möjligheter att bli de unga betraktarnas favorit.
Roligast är dock en skiss och ett par bilder på ”Svettmaskinen”, som Andreas Hammar byggde till fotbollsturneringen Gothia cup i somras. Maskinen förvandlar svett från fotbollströjor till drickbart vatten och är ett utmärkt sätt att rikta uppmärksamheten mot den vattenbrist som råder i stora delar av världen, vilket var maskinens ursprungliga syfte. Dessutom blev den en världsnyhet som spreds rekordsnabbt över sociala medier. Enligt uppgift ska nyheten om ”Svettmaskinen” ha delats mer än en miljard gånger på nätet. Om vi har tur kanske plåtgubben i Rosénparken hittar på något liknande till sommaren.