Lustfyllt och traditionellt

Under varje bild finns inte bara en, utan tusentals andra. Att skapa en bild som är unik eller originell är mer eller mindre en omöjlighet och kanske något som är helt meningslöst att kräva.
Ändå är det svårt att inte reagera när man som betraktare möter bilder som, medvetet eller omedvetet, reproducerar andra bilder. Behöver man ha en idé om att skapa parafras, pastisch eller kanske kopia för att göra ännu en avbildning av Uppsala slott?
Antagligen inte. Om pretentionerna inte lovar något annat bör det räcka med att bara ha lust att göra det. Och just lust finns det en hel del av i den självlärda Ragnar Österlunds pågående utställning på Galleri Villavägen Sju.
I en rad små oljemålningar, ofta skickligt utförda, rör sig Österlund runt en motivkrets som pendlar mellan traditionellt friluftsmåleri och stilleben som blickar bakåt från en punkt som kunde vara, säg 1870-tal. Blommor, skålar, apelsiner, byster, flaskor och kokosnötter blir inte riktigt mer än teknikövningar, men i friluftsmåleriet, som har en nyfiken och öppen underton, visar Österlund att han har något att förmedla.
De betraktare som när en böjelse för Uppsalamotiv kommer alla gånger att bli nöjda, själv tycker jag att Österlund vinner på att söka lite mer oväntade motiv och beskärningar. Ett välanvänt motiv blir ju alltid intressantare om återgivningen kommer med någon typ av problematisering. En målning som visar en liten lekstuga (eller möjligen bastu) med vita knutar och allt blir till exempel intressant för att den alluderar på en skapad svensk självbild.

Lustfyllt och traditionellt

Uppsala slott i all ära. Ragnar Österlunds oljemåleri fungerar som bäst när han hittar motiv bortom schablonerna, konstaterar Sebastian Johans.