Munchutställning med självporträtt
Utställningen Munch själv på Moderna museet i Stockholm tar sig an den norske målarens konstnärskap från ett nytt håll via självporträtten.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det här är något hon velat göra länge. Intresset för Edvard Munchs självporträtt kom under en utställning med den norske konstnären i hennes hemland Tyskland. Eftersom det inte fanns någon bok om just dessa bestämde hon sig för att skriva en själv. Boken blev en doktorsavhandling och denna har nu materialiserat sig i utställningen Munch själv på Moderna museet. Där får vi ta del av många av de centrala självporträtten i Munchs produktion, men utställningen består också av verk som relaterar till dessa. Sig själv målade Munch under hela sin 60 år långa konstnärsbana.
— Därför tyckte jag att det var så spännande med den infallsvinkeln, för man kan gå igenom hela hans konstnärskap, säger Iris Müller-Westermann om utställningen som senare i år ska på turné till Oslo och därefter England.
Edvard Munch var en del av den expressionistiska konströrelsen. Den innebar kortfattat att konstnärerna ville ge uttryck för det osynliga i den mänskliga upplevelsen av världen. Iris Müller-Westerman tror att man i just expressionismen kan hitta svaret till varför Munch gjorde så många självporträtt.
— Vilket bildspråk ska man använda för att beskriva det som är osynligt, hur ser ångest ut? Det har han kastat sig in i och han har hela tiden haft sig själv som måttstock, säger hon.
Målningarna berör teman som döden, ensamhet, förgänglighet och mannens relation till kvinnan. Den gryende kvinnorörelsen gjorde avtryck i Munchs konstnärskap. Dels genom att han gestaltar mannen som kvinnans offer, men också genom att han låter mannen ge
uttryck för egenskaper som brukar betraktas som kvinnliga.
— Bara en sån målning som Skriet — en man som har ångest. Det var ju revolutionerande att en man tillät sig att känna att han har ångest, att han faktiskt håller på att bli galen.
Munch själv öppnar i dag, lördag.