För några år sedan var Ekeby Qvarn Art Space, en kvart norr om Uppsala, ett lite otippat och förhållandevis pålitligt ställe att besöka i jakt på bra utställningar. Det är alltid roligt att titta på konst i oväntade miljöer, och jag har saknat den gamla kvarnen sedan verksamheten falnade. Det är med andra ord med viss glädje, och en hel del förväntningar, jag beger mig till den varsamt renoverade Kvarnbo kvarn, mitt emellan Stenhagen och Hågaby, som sedan i somras har fått ett andra liv som konstarena. Konstnärerna Gudrun Westerlund och Kirsten Holm håller i trådarna, och tanken är att lokalen, som saknar el och andra mer samtida bekvämligheter, återkommande ska hållas öppen under sommarmånaderna. Först ut är duon Grytan, bestående av konstnären Kajsa Gustafsson och konstsmeden Pea Sjölén, som har fyllt den röda träbyggnaden med installationen Inre skog.
Skillnaden mellan de bägge kvarnarna är emellertid stor. Där Ekeby Qvarn aspirerade på att vara ett relativt konventionellt galleri, det vill säga en kvarn som blivit något annat, vill Kvarnbo vara en kvarn som upplåter sin yta för konst. Detta innebär förstås stora begränsningar, men också ett överraskande rum som i sig är en stor effekt. Och om det är något som Uppsalas konstliv behöver, så är det just saker och rum som bryter mot alla förväntningar.
Med Inre skog har konstellationen Grytan låtit lek och mystik bli ledord som – med hjälp av en dynamo – skapar laddning. På loftet högst upp i den tre våningar höga kvarnen hänger ett tiotal gungor och en stor kristallkrona. Kronan bryter förstås av mot de grovt hyvlade bräderna i vägg och tak, och gungorna, som varierar i storlek, bjuder in både småfolk och människor till lek. En våning ner hänger nakna kvistar i tunna trådar från taket. Och i den trånga källaren ormar sig en skog av avklippta svarta cykelringar över betraktaren.
Ett par demonterade cyklar dyker också upp i olika versioner för att ge besökaren en chans att driva tramporna och skapa ljus i de nästan mörklagda rummen. Helheten liknar lite av en ekologiskt medveten dans som rör sig över våningsplanen. Installationen är ungefär exakt vad man kan förvänta sig att se i en byggnad som nästan är en levande ruin, vilket kan vara både positivt och negativt. Det ska bli spännande att följa kvarnens nya liv.