Den polska videokonstnären Katarzyna Kozyra hör till förgrundsgestalterna inom den feministiskt orienterade konsten i det forna östblocket och presenteras just nu för första gången i ett större format i Sverige. Utställningen på Kulturhuset i Stockholm visar en rad verk som knyts samman av att de väldigt direkt och tydligt arbetar med kön som en social konstruktion.
I centrum står Kozyras genombrottsverk Men’s Bathhouse, hårt debatterat i Polen och prisat på biennalen i Venedig 1999, som med en rå direkthet fjärran alla svåra teorier visar hur genus (kan) konstrueras.
Men’s Bathhouse är en smygfilmad infiltration av det kända badet på Gellert Hotell i Budapest. Kameran granskar närgånget och utan en tanke på hänsyn de nakna männen på badets herravdelning som avslappnat och intet ont anande umgås med sig själva och sina kroppar. Voyeurismen är påträngande och kunde bli stötande om Kozyra inte hade för vana att lämna ut sig själv i ännu högre grad än andra. På badhuset dyker hon upp med lösskägg, kukprotes och en handduk hängd över axlarna.
Katarzyna Kozyra deltar själv i merparten av sina verk och antar många olika gestalter. Alla lite på gränsen och ganska trovärdiga, åtminstone såtillvida att de så tydligt förevisar att de är en del av en identitetsskapande konstruktion. Förutom kön återkommer Kozyra till vår kollektiva besatthet av kropp, och de egentligen väldigt begränsade men exakta förväntningar eller krav som knyts till begreppet. En installation som på flera skärmar visar nakna åldrande dansare utföra en koreografi som de med nöd och näppe kan hantera rent fysiskt slår kanske inte in några dörrar men Rite of Spring, som verket heter, är tydligt och låter inte sin betraktare smita undan. Kozyras närgånga anslag tvingar fram en reflexion eller, åtminstone, en reaktion.
Det är lite som om Cindy Shermans ikoniska och väldigt sobra Untiltled film stills, där konstnären poserar i fotografier som lätt identifieras som stereotypa moment i filmiskt berättande, har klätts i en mer samtida dräkt av snabb samhällsutveckling, superkapitalism och nya medier.