Salong med uppländsk profil

Flera konstnärer från Uppsala och Uppland deltar i årets Vårsalong, konstaterar Cristina Karlstam.

Representanter. Dvd av Pär Fredin.

Representanter. Dvd av Pär Fredin.

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2009-01-31 00:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vårsalongens historia är lika lång som brokig. En gång var salongen en arena för unga blivande eller just färdiga konstnärer som inte sällan fick sin start på karriären i Liljevalchs salar.
Efterhand förlorade salongen i status och utvecklades med åren alltmer till amatörernas marknad. Det folkliga intresset var inte mindre, snarare tvärtom, men som en aktör att räkna med i det stockholmska konstlivet var Vårsalongen ett tag riktigt illa ute. De etablerade konstnärerna svek alltmer salongen. Nödläget genererade dock nytänkande: man införde lockbeten i form av pekuniära priser, man inbjöd eleverna vid landets konsthögskolor att ställa ut. Och efter några trevande år vände trenden, och Vårsalongen blev åter ett konstevenemang att räkna med.

Med sin nya ledning under Mårten Castenfors egid har man nu tagit ännu ett steg och låtit fyra ledande gallerister utgöra urvalsjuryn som har att ta ställning till vilka förhoppningsfulla sökande som ska passera nålsögat och få visa sina verk i den publiksäkra salongen, som dessutom har en lång varaktighet under större delen av vårvintern. Idén är inte dum, och resultatet kan var och en lätt konstatera: det är en kvalitetssalong som i dag slår upp portarna för allmänheten ute på Djurgården. Sedan kan den som vill möjligen invända att några gallerister tenderar att få alltför stor makt i koKonstsverige. Det är nämligen så att några av jurymedlemmarna också är personerna bakom konstmässan Market som om ett par veckor öppnar i Konstakademiens lokaler i centrala Stockholm, och som nog får sägas vara den faktor som gjort att den stora kKonstmässan som tidigare höll till i Sollentuna i år har måst ställas in på grund av vikande intresse från galleristernas sida.

Men sådana invändningar kan man kanske glömma när man ger sin i Liljevalchs salar och tar del av en utställning där den absoluta merparten av konstnärer är högutbildade, oftast med högskolestatus. Vårsalongen 2009 är faktiskt den första hittills som jag sett där amatörismen och epigoneriet är så gott som helt frånvarande. Det mesta som visas håller god galleristandard, och ett och annat är riktigt bra.
Roligt är att konstatera att Uppsala med omnejd är väl företrätt i årets salong. Att den kvalificerade juryn skulle inse Anna-Karin Brus kvaliteter och betydelse är inte direkt förvånande. Nu deltar Uppsalakonstnären Brus med inte mindre än fem verk, alla utförda som collage och olja på duk med den för konstnären typiska lätt absurda vanitassymboliken i kombination med ett paradoxalt skönt måleri.

Från Uppsala kommer också videokonstnären Pär Fredin, vars dvd Representanter med i rasande förbiflimrande personporträtt ställer frågor om identitet och makt. Verket har fått en förnämlig placering i den stora entréhallen som brukar benämnas skulpturhallen, där det är svårt att missa den som en loop löpande dvd:n.

Genomgående för de allra flesta deltagarna i salongen är att de arbetar med föreställande, berättande bilder, oavsett vilka tekniker som används. En av de många som visar fotografi är Tony Hultqvist, född och uppvuxen i Almunge, numera bosatt i Stockholm. Hultqvist har fått sin utbildning vid Wiks folkhögskola. Ett annat för Uppsalapubliken välbekant namn är Emanuel Bernstone som vid flera tillfällen ställt ut hos Galleri Linné. Bernstone är utbildad vid Konstakademien i Düsseldorf och har utöver sin svenska karriär också haft ett flertal utställningar i Tyskland. I Vårsalongen deltar han med en akrylmålning betitlar Realitet möter illusion. Magdalena Dziurlikowska hade förra året en uppmärksammad utställning på Teatergalleriet i Uppsala. Nu medverkar hon i salongen med verket Bathing Star, en dvd hon gjort tillsammans med Richard Dinter.
Måleriet har som vanligt många företrädare i salongen. En av de främsta är Berlinkonstnären Marcus Eek som bidrar med två verk utan titel. Disa Rytts stora målning Stilla förtjänar också ett omnämnande för den tekniska briljansen i porträttet av en kvinna i ett meditativt tillstånd.

Åldersspridningen bland deltagande konstnärer brukar alltid uppmärksammas i samband med Vårsalongen. En av de allra yngsta deltagarna är Jennifer Sameland från Solna, född 1987. I salongen visas hennes roliga och träffsäkra dvd Projektet där hon själv agerar, filosoferande kring livets gång, från ungdomens frejdiga framtidstro till ålderdomens trista verklighet med rullator och hotande demens.
Slutligen kan konstateras att Vårsalongen den här gången inte är särskilt rikt tryfferad med kändisnamn. Men alltid lika pålitliga Helmtrud Nyström, född 1939 och välbekant inte minst som en utsökt grafiker, är med. Och visar ett måleri som övertygar starkt om ett konstnärskap som fortfarande är i utveckling och kan bjuda på nya upplevelser för en konstintresserad publik.