Säregna måleriska kopplingar

Med en egensinnig dramatik i motiven och eftertänksam humor i titlarna tar konstnären Ida Björs ett fast grepp om besökaren i den pågående utställningen på Teatergalleriet. Ida Björs arbetar också som illustratör, något hennes konstnärliga arbete drar nytta av — hon är tydlig i sina motiv, hennes verk blir direkta i sitt tilltal utan att för den skull säga allt. Genom god kännedom och intressant behandling av konsthistorien ger hon säregna kopplingar.Här finns vanitasmotiv i modern tappning, och en galen version av det bibliska motivet Judith hugger huvudet av Holofernes. Underfundigt är också ryttarporträttet, föreställande en kvinna på en stegrande häst, en pose som minner om historisk porträttlusta. Direkta likheter med Ida Björs ryttarporträtt finns på vårt eget slott, där en kopia av ett ryttarporträtt av drottning Kristina från 1600-talet ser synnerligen likadant ut.Ida Björs utställning är mångbottnad och innehåller mer än de roande konsthistoriska referenserna. Hon utforskar minnen av Uppsala i en verklighetstrogen karta, fylld av lätt igenkännliga symboler från staden, men ger sig också i kast med landsbygden i verk med bearbetningar av antropologiska och folkhistoriska motiv. Något eftertänksamt och beskrivande finns genomgående i Ida Björs uttryck, hon tar sig an högt och lågt, och landar i väl utförda målningar och spännande collage. De tvära kasten mellan historia och nutid ger spänst åt utställningen.Grafiska bladPå Galleri Strömbom är det grafik som just nu uppmärksammas. Tolv grafikers blad visas i galleriet, närmare 60 verk finns hängda tätt längs med väggarna. Satsningen är lovvärd, grafikens ställning som konstart är viktig att värna om. Galleristen Karin Strömbom har delvis valt grafiska blad som ingått i tidigare utställningar. Här går åter att göra bekantskap med Kerstin Berghs vackert färgetsade freudianska soffor, Lise Lundgrens orientaliska ornament och Peter Freudenthals strikt geometriska serigrafier, bara för att nämna några.De tolv grafiska uttrycken får mycket plats, verken växer i och med sin hängning upp längsmed väggarna. De enskilda bladen är alla hängda oinramade, vilket förstärker det undersökande och tillfälliga intrycket — ett roligt och bra tilltag. Styrkan med utställningen är just att de olika grafiska formuleringarna väl kompletterar varandra, det är alla starka uttryck som inte tas över eller tappar fokus.Ett fint exempel utgör de trolska naturskildringarna som verk av Sigrún Sverrisdóttir och Dag Franzén visar. Catharina Warme Hellströms fokus på växterna i sig kommer också fint fram i sammanhanget i utställningen.De olika teknikerna är väl representerade, bl a torrnål, serigrafi, datorutskrift, collografi och etsningar. Grafikveckorna visar ett dussin skickliga och rutinerade grafiker, utställningen fokuserar väl på det grafiska uttrycket i sig, samtidi! gt som en finstämd hängning lyfter fram bladen och de individuella teknikerna.Konturer och formerPå Kaleido ställer just nu textilkonstnären Elisabeth Carlsson ut verk i en utställning hon kallar Textila avtryck. På samma undersökande sätt som hos Galleri Strömbom tar hon sig an en teknik och utvecklar den i olika former och strukturer. Hon har använt sig av gasväven och arbetat utifrån temat minnen.De många variationer av flickklänningar som konstnären utgår ifrån berättar om eventuella minnen från en barndom. Gasbindan monteras ihop som en väv, vilken Elisabeth Carlsson smyckar med olika material. Försiktigt tar hon fram konturer och former, de textila avtrycken är lågmält utformade: en rad tryckknappar, en spets, en plastbit fastsydd, knappar eller ståltråd, allt nästas fast i mönster på de vita gasvävarna.Några av Elisabeth Carlssons verk består av ståltråd i stället, ett material som står sig vackert till det vita i utställningen. Med ståltrådsknutar bygger hon nätformationer som hänger vackert från taket. Eftersom det är ett skirt och sprött, ganska lågmält uttryck som visas upp blir ståltråden ett vackert och behövligt komplement.