Sikström gör ikoner av ikoner

Sikströms bilder erbjuder knappast alternativa tagningar, utan gör ikoner av ikoner. Men hon gör det väldigt bra, skriver Sebastian Johans.

I grevens tid, av Cecilia Sikström. Konstverket är beskuret.

I grevens tid, av Cecilia Sikström. Konstverket är beskuret.

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2012-04-04 12:03
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Audrey Hepburn, Frida Kahlo, Brigitte Bardot, Marlene Dietrich, Elisabeth Taylor, Marilyn Monroe, Ingrid Bergman, Marie Antoinette.

Konstnären Cecilia Sikströms arbete kretsar sedan två decennier kring en lång rad ikoniska kvinnogestalter som binds samman av att deras uppenbarelse i någon mån blivit allmän egendom eller åtminstone mutat in en egen ruta i det kollektiva minnets bildbank. I den pågående utställningen på Galleri D 12 visas några av dem, både i form av litografier och oljor, och dessutom ytterligare några verk som bryter mönstret.

Att välja ett ikoniskt motiv är både att göra det enkelt för sig och att lägga ut en svårforcerad hinderbana. Betraktaren är förtrogen med och har en åsikt om motivet. Det är ofta bra. Men det är också en genväg i mötet med den som betraktar, och att ställa sig i en lång tradition av avbildning är också att göra sig mindre egen. Inte minst för att de förlagor som används förmodligen har använts många gånger förut. Fast det ju förstås invändas att det är där utmaningen ligger.

Och vem har egentligen bestämt att man måste försöka vara originell?

Det är ju i vilket fall som helst ett projekt som de allra flesta (konstnärer och profana) misslyckas med.

Cecilia Sikströms alltid mycket genomarbetade porträtt har som ambition att liksom skära loss sina motiv från den manliga och kommersialiserande blick som har naglat fast dem i det offentliga, men det är tveksamt om man kan säga att de lyckas. Sikströms bilder erbjuder knappast alternativa tagningar, utan gör ikoner av ikoner.

Men hon gör det väldigt bra, och i den så uppenbart omständliga och långsamma arbetsprocessen, som med sina modellerande kvaliteter nästan känns skulptural, finns en eftertanke och en medvetenhet som ändå problematiserar. Och i det lugn som oftast rinner ut från de förhållandevis återhållsamt kolorerade ytorna skulle man också kunna hitta en antydan om Cecilia Sikström inte målar porträtt över huvud taget, utan snarare bygger klassiska stilleben med motiv som sitter etsade på insidan av våra ögonlock i stället för objekt som äpplen, dödskallar och blomuppsättningar.

Konst

Cecilia Sikström

Galleri D12, Uppsala

Pågår till 22 april