"Spretigheten är något av ett signum"

Det går möjligen att ha åsikter om det smått megalomaniska jag-monumentet, men det går inte att bestrida det uppriktiga konstintresset som driver den lilla institutionen framåt. Årets sommarutställning går under den helt följdriktiga titeln Glimtar ur Sven-Harrys (samling), och består av ett fyrtiotal verk som huvudpersonen själv har valt ut tillsammans med sin chefsintendent Eva Asp, dels ur byggmästarens privata samling och dels ur den samling som förestås av den stiftelse som driver konsthallen.

Spretigheten är något av ett signum för Sven Harry (alla kategorier) och är förstås närvarande också här. Carl Kylbergs milda landskapsbild Soluppgång över Dalby kyrka från 1910-talet möter några inte särskilt spännande mönsterstudier av Lennart Rodhe möter en liten Ylva Ogland-målning möter en explosiv och gigantisk Johan Scott. Kolorit och färghantering ska vara något av en sammanbindande länk, men den minsta gemensamma nämnaren är nog snarare att verken har råkat falla konstsamlaren på läppen. En ovanlig olja av Alvar Aalto, en oavslutad, fin men förväntad, triangel av Olle Bærtling, en magnifik skridskoåkare av Birgit Broms, en lekfull lamp-skulptur av Dan Wolgers och en klassisk flicka av Lena Cronqvist. Det svenska dominerar, och man kan konstatera att samlaren har gjort sämre val då han shoppat konst från mitten av förra århundradet och bättre då det handlar om tidigt och sent 1900-tal. För det är där någonstans alla slutsatser hamnar. Sven-Harrys blir alltmer en inkarnation av hela den process som Sven-Harrys konstintresse innebär. Från takvåningens kopia av det egna hemmet med Hill och Strindberg på väggarna, till nederdelens besök av egna stipendiater och samlingar.

Det känns väldigt logiskt att Sven Harry har köpt Jan Håfströms monumentala Paradise lost II, som visas i ett eget rum i utställningen. Håfströms verk skulle kunna beskrivas som en klippbok av ett medvetande där inflytelserika namn (Nietzsche, Joseph Conrad, Maguerite Duras, Louise Bourgeois med flera) klättrar på väggarna tillsammans med bilder av lika inspirerande föremål och konsthistoriska samplingar. Jan Håfströms mentala anatomi i Sven-Harrys, en lax i en laxask, ett bländande verk i en guldburk.