Utan karta i Geschwindland

När börjar och slutar en utställning? Frågan är inte så enkel som det i förstone kan tyckas.Peter Geschwinds fantastiska interaktiva, storskaliga installation Automatic på Färgfabriken i Stockholm invigdes 13 maj och avslutades 30 augusti. Så långt kan det tyckas vara alldeles klart. Men 31 augusti öppnades Geschwinds Automatic igen, nu i digital form och på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Och den digitala utställningen visade sig dessutom i själva verket vara bakgrunden, själva skissen, arkitekturen till den iscensättning som just avslutats på Färgfabriken. Och som i sin tur nu tagit gestalt inte bara som en digital projektion, exponerad i Liljevalchs stora skulpturhall, utan också i bokform. Den tillfälliga sceniska gestaltningen som recenserades på UNT:s kultursida 10 juni har således fått en bestående fortsättning mellan hårda pärmar, där den kommer att finnas tillgänglig även när den digitala versionen som just invigts om någ­ra veckor släcks ned och försvinner ur sinnevärlden.Helt följdriktigt har boken om Peter Geschwinds Automatic varken början eller slut. Det går inte att avgöra vad som är upp och ner, inte heller från vilket håll man ska läsa, inte hur bilderna är placerade. I själva verket är boken på sätt och vis ett lika fantastiskt och gäckande konstverk som installationen på Färgfabriken var.Med andra ord: Peter Geschwinds originella, roliga och tänkvärda diskborstbalett med snurrande dammvippor, brusande vattenledningar, surrande dammsugare och flygande mattpiskare fortsätter sitt surrande, dansande och viftande så länge någon öppnar boken och försöker hitta den ordning som inte finns. Roligast och allra mest givande dock för den som såg den fysiska installationen på Färgfabriken, men högst närvarande också i sina nya gestaltningar.Boken innehåller välskrivna texter av Färgfabrikens Jan Åman och Liljevalchs Niclas Östlind, texter som fungerar som ingångar i Geschwinds allt annat än enkla och entydiga värld.Hos Peter Geschwind är ingenting vad det synes vara, allt är ett skuggspel, en lek med våra sinnen, en lustfylld och underhållande påminnelse om hur dessa hela tiden gäckar oss och förleder oss att tro oss ha förstått tillvaron. Det illusoriska skuggspel som var något av klimax i utställningen på Färgfab­riken utgör själva essensen i ett oavlåtligt spännande konstnärskap.Den som har behov av ordning och reda, säkerhet och trygghet göre sig icke besvär. Men på den som vågar följa med ut i ett kreativt landskap utan karta och kompass väntar ett svindlande äventyr. Om det är början eller slutet på ett fantastiskt koncept kan ingen veta.