Jag skulle kunna tänka mig att tillbringa mina sista dagar med konceptkonstnären On Kawaras magnifikt monumentala verk One Million years – future. Det skulle förstås vara originalverket som består av tio mappar fulla med tätt maskinskrivna sidor som räknar upp en miljon år från 1973 och framåt, och inte någon av de senare, tryckta versionerna.
Jag tänker mig en eller två professionella uppläsare, kanske skådespelare eller möjligen väl valda poeter. Eftersom vi har ont om tid får de koncentrera sig på de sista pärmarna. Verket är dedicerat ”to the last one” och ger i all sin väldighet lite perspektiv på den smärtsamt utmätta tiden och vibrerar samtidigt av hoppingivande briljans.
Eller kanske skulle jag hellre somna in försjunken i någon klassisk abstrakt expressionistisk färgexplosion som liksom lovar en andlig dimension utan att lämna det världsliga. Det kanske skulle passa en inbiten, hjälplöst otroende, materialist som mig.
Vad vill vi se när vi dör? Vilken funktion kan konsten ha i livets slutskede? Det är delikata frågor, och att placera konst i utrymmen för palliativ vård måste höra till de större utmaningar man möter om man arbetar med konst och offentlighet.
I utställningen Konst med omtanke – konst för nya Palliativt centrum i Uppsala visar Uppsala kommuns kulturkontor upp en del av den konst som ska hänga i de avdelningar man har ansvar för när det nya centret öppnar senare i vår. Ska konsten trösta, eller tillåta den döende att grotta ner sig i svärta? Ska konsten distrahera eller fokusera? Jag vet inte.
Gissningsvis gäller det här som nästan alltid att stenhårt hålla en kvalitativ linje. Jag ser hellre något riktigt bra än någon grådassig halvmesyr när jag ska lämna livet. Eventuellt struntar jag – även om det låter osannolikt – i sammanhanget fullständigt i konst.
Utställningen visar en hel del måleri som befinner sig mitt i skalan, och ger en känsla av försiktig gardering. En skiss, och några prover, som visar Ebba Stålhandskes gestaltning till den kommande matsalen är mer lovande.
Patienterna ska dessutom kunna välja konst till sina rum i ett lokalt artotek. Jag hoppas de har mycket att välja mellan.