Sex verk. Det är allt som Marianne Wrete har hängt upp på Galleri 1 och det är precis vad rummet behärskar – nästan så att hon borde lämna efter sig en manual till kommande utställare. Redan där är halva matchen vunnen.
Och det är inte bara antalet som är bra. Marianne Wrete jobbar med en väldigt personlig abstrakt eller till och med nonfigurativ konst som inte bara tror på, utan är fullständigt övertygad om sin egen tillräcklighet.
Mjuka färger, både böljande och raka, nästan men ändå inte riktigt konkretistiskt formutforskade, linjer utgör ett bränsle som rimligen tänder en eld också i den mest fuktskadade betraktare. De separata verkens färg och form spelar över och in i varandra på ett utomordentligt behagligt sätt.
Grafiskt är bilderna anslående tydliga, medan den sökande och svårgripbara tematiken villigt och generöst låter sig ledas utifrån den betraktandes egna preferenser och/eller nycker. Vitalt och vilsamt på samma gång. Och trollbindande.