Vitt skilda meningar om Tobinskatten

År 1981 fick den amerikanske nationalekonomen James Tobin (f 1918) Nobelpriset i ekonomi. Han fick det för sin â?analys av finansiella marknader och dessas samband med utgiftsbeslut och därmed sysselsättning, produktion och prisutvecklingâ?. Hans främsta insats är att han lagt grunden till den s k portföljvalsteorin, en teori om hur vi väljer att förvalta våra tillgångar, fördelningen på aktier, obligationer, kontanter och annat.Omöjliga tankarI dag är han mest känd för â?Tobinskattenâ?, en idé som ett slags omsättningsskatt på internationella valutatransaktioner, framför allt i syfte att minska spekulationer på finansmarknaderna. Den idén var dock inte någon merit för Nobelpriset. Han hade nämnt sina tankar vid ett par tillfällen i början av 1970-talet och redovisat dem på ett mera utförligt sätt i en tidskriftsartikel 1978. Men det blev ingen debatt om detta förslag vare sig bland ekonomer eller bland politiker. Frågan â?sjönk som en stenâ?, för att använda Tobins egen karaktäristik.Först under senare år har Tobinskatten blivit aktuell och nu diskuteras hans idé i många länder. Somliga gillar hans tankar, andra inte. De flesta menar att de är omöjliga att genomföra.Vad är då Tobinskatten? Vad skulle skatten ha för uppgift? Vilka problem skulle den lösa â?? och vilka skulle den skapa. Om den nu ens är möjlig att genomföra. Nyligen har det kommit en liten bok som kort och gott heter Tobinskatten. Den omfattar ett antal uppsatser, framför allt Tobins egen från 1978 och en ny från 1996 där han redovisar sin aktuellas syn. Därtill kommer ett halvdussin andra artiklar av ekonomer, politiker och journalister, några positiva, några negativa till hans tankar. Boken är en lättläst och värdefull översikt, som försöker ge kortfattade svar på frågor som är möjliga att besvara.Ursula Berge, chef för tankesmedjan Agora, skriver i ett långt förord om varför Tobinskatten nu bör bli aktuell. Hon skriver om globaliseringsdebatten, om ökade orättvisor och klyftor, om den förändrade världshandeln och om de nya sociala rörelserna. Tobinskatten skulle kunna â?förskjuta makten tillbaka till människor, fack och arbetsgivare och skapa en finansiell bas för skuldavskrivningâ?. Visserligen skulle Tobinskatten inte kunnat lösa alla globala ekonomiska problem men den skulle vara â?en väg framåtâ?.â?Vissa svårigheterâ?De mest intressanta bidragen i boken är naturligtvis Tobins egna. Hans första uppsats från 1978 är mera en skiss till en monetär reform. Han talar själv om sitt â?blygsamma förslagâ? och om sin ro att â?vi behöver kasta lite brus i det väloljade maskinerietâ?. Det är förståeligt att ekonomerna inte blev tända på hans idéer, de var allmänt beskrivna och berörde inte närmare frågan om de var tekniskt och politiskt genomförbara. I den andra, mera aktuella uppsatsen redogör han lite utförligare för sina syften med förslaget, dels att reducera småskalig valutaspekulation, dels att öka den nationella politikens autonomi.De finansiella transaktionerna skulle bli färre och dyrare till följd av skatten. Två saker är värda att notera. Först att Tobin inte lägger särskild vikt vid ett syfte som nu ofta nämns i debatten, nämligen att skatten skulle kunna vara ett sätt att finansiera internationella insatser, t ex skuldavskrivningar och u-landsbistånd. Det motivet är nog mera utgiftsglada politikers bidrag till debatten. Sedan att han så klart säger att det finns â?vissa svårigheterâ? att hantera skatten.DN-journalisten Tove Nandorf skildrar hur Tobinskatten politiskt befinner sig i olika länder och organisationer. Frågan behandlades ju i den svenska riksdagen våren 2001 och inom flera partier finns ett fåtal troende, ett stort antal tveksamma och många kritiska. Till de troende hör framför allt organisationer som Attac och åtskilliga debattörer och journalister. Till de kritiska hör flertalet ekonomer och bankmän. Några är i mera allmänna ordalag positiva, det gäller bland andra statsminister Göran Persson och handelsminister Leif Pagrotsky. De ser en sådan skatt som â?ett av flera sätt att gjuta olja på valutamarknadens spekulationsvågorâ?. Båda betonar samtidigt att â?frågan ännu inte är mogenâ?.Den globala ekonominAnders Wijkman, kristdemokratisk Europaparlamentariker, skriver intressant och nyanserat om Tobinskatten, om de vitt skilda tolkningarna av förslagets innebörd och om de starka motsättningarna i debatten. Själv ser han både för- och nackdelar, men understryker värdet i att förslaget sätter strålkastaren på ett antal problem i den globala ekonomin. Samtidigt betonar han att skatten i praktiken åtminstone nu och många år framöver är omöjlig att genomföra. Om skatten skall vara effektiv krävs en bred uppslutning bland världens regeringar. Och flera stora länder, exempelvis USA, kommer inte att medverka till en sådan skatt, till så många regler som skulle bli nödvändiga.Sammanfattningsvis rymmer den lilla boken många synpunkter för och emot Tobinskatten. Flera av uppsatserna är faktarika och nyanserade. T ex nationalekonomen Stefan de Vylder, som i långa stycken är positiv, framhåller att en Tobinskatt skulle ha varit verkningslös under de många finanskriserna under de senaste 20 åren. Andra inlägg är emellertid mera känslor än fakta. Det gäller t ex vänsterpartisten och Attacledaren America Vera-Zavala, som vill ha â?en annan världâ?.Tobin har ett gott syfte â?? att begränsa svängningarna på valutamarknaderna â?? men medlet, en ny skatt, är nog inte lika gott. Dels är det inte effektivt. Dels är det krångligt, nästintill omöjligt att hantera. Och dels är det politiskt omöjligt att genomföra. Åtminstone i denna värld.