Texten underminerar det bibliska
Toma? Šalamun: När jag läser dig, simmar jag, översättning: Sofie Sköld (Rámus)
Dikturvalet i boken När jag läser dig, simmar jag har författaren själv gjort men antagligen i samarbete med den svenska översättaren. Toma? Šalamun debuterade 1966 och har givit ut omkring 40 diktsamlingar. Han är från Slovenien och har varit verksam i USA som kulturattaché och han har undervisat vid flera universitet. Dikterna har ofta ett högt tempo, poeten kastar fram bilder och det är ofta rörelser i presens i texterna. Šalamun har inte långt till ironin och ofta underminerar han det bibliska: ”Kristus är mitt sexobjekt, därför är jag inget etiskt problem.” Texterna, ofta avancerade bilder, växer vid upprepade genomläsningar. Ett intressant författarskap att bekanta sig med.
Sekelslutångest in i nästa sekel
Marie Silkeberg: Material (Albert Bonniers Förlag)
Marie Silkeberg tillhör den svenska poesins avantgarde. I den nya boken reser en kvinna ofta runt i Europa, inte sällan till Petersburg. Där känner hon några konstnärer och har ett förhållande till en av dem. De rör sig mellan Stockholm och Petersburg. De talar bruten engelska och ryska som jaget inte förstår. Märkliga video- och fotoprojekt beskrivs. Det rör sig kanske framförallt om umgänge med alkohol, sex och kvasiintellektuella samtal, Tjechovlikt. Här finns noggranna tidsangivelser, 1900-talets sekelslutsångest har dragit över millenniumgränsen och breder ut sig på 00-talet. När decenniet går mot sitt slut, tar något annat vid. Material är Silkebergs åttonde bok. Hon debuterade 1994.
Natur att öppna och gå in i
Arne Johnsson: Reidjz (Symposium)
Titeln Reidjz är en inte helt lyckad fonetisk stavning av engelskans rage som betyder raseri. Johnsson tänker sig ordet i en vidare mening än den lexikala. Språket i samlingen är konkret, miljön är naturen, arterna är specificerade och jaget minns någon starkt och med längtan. Denne har betydelse för vem jaget har blivit. Tempot i texten är lugnt och eftertänksamt – raseriet är inte gestaltat i texten utan bara omnämnt. Och raseriet som passion är också stilla. Det är en mycket estetisk diktsamling, en tät sammanhållande diktkropp, ett stycke natur att öppna och gå in i. Jag håller Johnsson för en av våra finaste poeter och det fortsätter jag med efter den tolfte boken. Han debuterade 1985.