Allt är upplagt för slutuppgörelsen

J K Rowling har hunnit fram till näst sista delen om den föräldralöse trollkarlslärlingen och det märks: Hon börjar knyta ihop lösa trådar, krympa persongalleriet och fokusera på handlingens huvudpersoner. Allt är upplagt för slutuppgörelsen mellan Harry och hans evige fiende Lord Voldemort i den utlovade sjunde och sista boken.Världen är inte alls som den ska i denna sjätte bok. Jättar och dementorer härjar a. Trolldomsministern måste besöka den brittiske premiärministern för att informera om den allvarliga situationen. Ett genialiskt berättargrepp av Rowling för att sammanfatta läget, men också för att visa hur Voldemorts ondska kastar en skugga över den icke-magiska världen. Paralleller till terrorism och krig ligger nära till hands.Tur då att Harry med vännerna Ron och Hermione, som nu hunnit bli sexton år, kan ta skydd bakom Hogwarts murar. Här kan läsaren och Harry samla kraft och mod. Vi får oss några av de vanliga ingredienserna till livs: Quidditch, besök i Hogsmeade, rivaliteten med Malfoy och den otrevlige professor Snapes lektioner. Större plats än vanligt intar kärleksintrigerna, som knappast är Rowlings starkaste sida, men som å andra sidan blir ganska kul med magins hjälp. Numera finns det nämligen kärleksdrycker från tvillingarna Weasleys skämtbutik att tillgå. Och tänk bara på vilken raffinerad hämnd en svartsjuk häxa kan utföra!Skolåret är dock mer handlingsfattigt än vanligt, och i stället spelar det förflutna en viktig roll. Harry får dyka ner i rektor Dumbledores minnessåll (ytterligare ett lyckat drag i Rowlings berättarteknik) för att ta del av Voldemorts uppväxt och utveckling, och på så vis lära känna sin motståndare.Rowling använder sig av sagans koncept, och ibland blir upprepningarna för många och karaktärerna väl stereotypa. Det är dock bara små skavanker på en återigen fantastisk historia, där humor, magi och spänning bildar en ­oemotståndlig kombination. Slutet är grymt, orättvist och skrämmande. Jag går runt i flera dagar och är arg på J K Rowling. Hur ska det nu gå? Men sedan minns jag plötsligt: fotografierna kan ju faktiskt tala i Harrys magiska värld, så jag får väl förlåta henne då och vänta in den sista akten.