Att ta steget över den andra gränsen
Andrzej Olkiewicz har skrivit en handbok i vilken han frikostigt bjuder på egna erfarenheter som ny svensk, skriver Anna Packalén.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Frågan är inte utan betydelse: migrationsvågen har i Sverige varit obruten sedan andra världskrigets slut, även om den under vissa perioder omfattat olika nationella grupper. Det har skrivits om många emigrantöden och sökande efter identitet i det nya landet. Till de mest kända i detta sammanhang är Theodor Kallifatides, som ofta beskrivs som "invandrad författare" eller "grekisk-svensk" författare. Själv har Kallifatides i flera sammanhang däremot hävdat att han vill bli betraktad som enbart svensk författare.
Men det är inte lätt att bli av ed "invandrarstämpeln". Det räcker inte att man skriver på svenska och inom Sveriges gränser. Ett talande exempel på detta är Zbigniew Kuklarz som är född och uppvuxen i Sverige. För tre år sedan debuterade han med "Hjälp jag heter Zbigniew". I sin bok ger han en träffande bild av kollisionen mellan två olika identiteter: den polska och den svenska. Trots att han är väl rotad i det svenska samhället drogs hans invandrarbakgrund upp i så gott som varenda recension. Han slapp dock benämningen "främmande fågel" som ofta har använts i samband med invandrade författare såsom Kallifatides eller den polskfödda svenska författaren Rita Tornborg, trots att de ju båda skriver på svenska. Men lite av en "främmande fågel" förblir man sannolikt alltid i Sverige - det är det många invandrare som fått känna på.
På grund av den politiska situationen var det under lång tid många som kom från Polen för att söka sig en tillflykt i Sverige. Idag ser det annorlunda ut: som EU-land står Polen nu bokstavligt talat på tröskeln till den västerländska gemenskapen och de polska författare som är bosatta i Sverige kan knappast längre kallas för "exilförfattare". Men som polack i Sverige är och förblir man här - liksom andra utlänningar - invandrare.
Att dela med sig av sina erfarenheter i denna situation kan ofta ligga till grund för en skönlitterär roman med självbiografiska inslag. Men det finns också andra sätt att förmedla sina upplevelser på: t ex i form av en handbok för invandrare. Just ett sådant verk har den polskfödde frilansskribenten Andrzej Olkiewicz nyligen gett ut under titeln Konsten att vara invandrare, ett slags interkulturell handledning för alla som bor eller tänker bosätta sig i ett annat land.
Olkiewicz flydde 1957 som en nittonåring från Polen till väst undan den kommunistiska diktaturen. Sedan dess har han bott i olika länder, i Danmark (först) och i Sverige, men även - i samband med sitt arbete som geolog - i Saudiarabien och i Abu Dhabi. Alla dessa möten med främmande kulturer och människor från världens alla hörn utgör bakgrunden till hans reflexioner över emigrantödets olika aspekter. Hans bok är ett fascinerade kalejdoskop av situationer som kan uppstå när man bosätter sig i ett annat land, från de första stapplande kommunikations- och integrationsförsöken till alla de mer subtila situationer som inte sällan ger upphov till missförstånd och frustrationer både för immigranten och för de infödda.
"På varje emigrant väntar två gränser. Den första är den politiska gräns vi överskrider när vi lämnar hemlandet; den andra, den psykologiska, överskrider vi när vi fattat ett beslut om att närma oss det nya landet med förståelse och acceptans", skriver Olkiewicz. Många reflexioner gäller följaktligen frågan om hur invandrarna och (i det här fallet) svenskarna fungerar tillsammans i den dagliga och vardagliga kontakten. Olkiewicz är befriande uppriktig i sina kommentarer och det gäller också honom själv: "Under min emigranttillvaro har jag gjort de flesta misstag en människa som bosätter sig i ett främmande land kan göra" - erkänner han öppet. Träffande beskriver han de många oväntade kulturkrockar och missöden som han själv eller andra i hans situation råkat ut för i det nya landet.
I dagens Sverige använder man ofta uttrycket "kulturkrock". Man skulle kunna tro att "kulturkrocken" främst drabbar utlänningar som nyligen kommit hit och de svenskar som då kommer i kontakt med dem. Man skulle även kunna tro att den här friktionen skulle försvinna när den nykomne väl lärt sig landets språk. Så är det tyvärr inte alltid. Trots all invandring är den svenska kulturen fortfarande mycket homogen och svårtillgänglig för en utlänning. Det är till syvende och sist det svenska som gäller. Det gäller att känna till den sociala koden eller pusslet, som Olkiewicz kallar det sociala spelet: "Problemet är att man från början inte förstår att det handlar om två olika pussel". Det hjälper inte att ha bitarna om de inte passar, konstaterar författaren insiktsfullt. Många konflikter bottnar enligt Olkiewicz helt enkelt i bristen på interkulturell kompetens och i avsaknaden av kunskaper om varandras länder.
Som läsare av Andrzej Olkiewiczs bok slås man av den positiva attityd som genomsyrar hans välskrivna och levnadskloka reflexioner. Författaren bjuder frikostigt på sig själv, sina egna misstag och frustrationer, inte sällan utan självironi. Samtidigt delar han också med sig av de positiva upplevelser som gjort att han idag ändå känner sig integrerad i det svenska samhället. Olkiewicz listar potentiella fällor vid mötet med det annorlunda och avslutar sin bok med betraktelser kring olika anpassningsstrategier som visar att mötet med det nya och främmande verkligen är det som bokens titel signalerar: en levnadskonst.
"Om vi levde i ett paradisiskt öppet, konfliktlöst samhälle hade denna bok varit överflödig" - skriver Olkiewicz. Som det nu är, fyller den snarare ett viktigt tomrum i den pågående integrationsdebatten. Det är en bok som förtjänar att läsas av både invandrare och svenskar, just som en handledning i samförstånd över gränserna, verkliga eller inbillade, för som Olkiewicz anför i ett citat: "Det alla människor först och främst fruktar är att bli avvisade. Det alla människor först och främst behöver är att bli accepterade". Oavsett vederbörandens nationalitet och medborgarskap?
kultur@unt.se
LEVNADSKLOK. Andrzej Olkiewicz beskriver oväntade kulturkrockar FOTO: Martin Sjögren
Andrzej Olkiewicz
Konsten att vara invandare
Genista Förlag
Konsten att vara invandare
Genista Förlag