Baudelaire eller Poe?

Den som är allmänt intresserad av Charles Baudelaire vet säkert att han beundrade Edgar Allan Poe och översatte honom till franska. Mindre känt är kanske att hans beundran gränsade till besatthet. Baudelaire var ökänd för att prata Poe med alla han råkade och av hans samlade verk utgörs inte mindre än en tredjedel av Poe-översättningar.@3a Text:Till översättningarna skrev han introducerande förord — ett från 1852, ett från 1855 och ett sista från 1857 — som nu samlats i en originalpocket från ellerströms: Amerikas blixt, översatt och rikligt kommenterad av Baudelairekännaren LarsNyberg. Det är intressant läsning inte minst för att texterna, ställda sida vid sida, säger så mycket mer om Baudelaires egen personliga och konstnärliga utveckling än om Poe.Som Nyberg påpekar i sitt förord såg Baudelaire i Poe inte bara en stor diktare och kritiker med ungefär samma estetiska ideal som han själv — originalitet, hantverksskicklighet, konst för kons­tens egen skull — utan också en själsfrände, sitt alter ego. Baudelaire återkom ofta till det, att han med häpnad och förtjusning kunde slå upp vilken bok av Poe som helst och finna "inte bara motiv som jag själv drömt om utan hela fraser som jag själv tänkt".Identifikationen går så långt att Baudelaires porträtt av Poe, ett stjärnbestrött lovtal tecknat med tillbedjarens hänförda penna, med åren alltmer antar konturerna av — ett självporträtt. Den Poe som 1852 ännu var trashanken och drinkaren har fem år senare förvandlats till en fullfjädrad dandy. Aristokratisk, elitistisk och förfinad ut i fingerspetsarna.När Baudelaire tokhyllar "den stora diktarens" sällsamma skönhet, stil, mod, styrka och konversation, hans utsökta hantverk och överlägsna intelligens, är det inte utan att man oroligt frågar sig vem det egentligen är som åsyftas: Poe, eller den store Baudelaire?