Liza Marklund har haft god nytta av sin tid på kvällspressen när hon skrivit sina böcker med journalisten Annika Bengtzon i fokus. Den nya Lyckliga gatan är den tionde och näst sista i serien och även där märks det, Bengtzons vedermödor som den nya tidens multimedia-journalist tillhör bokens bästa delar.
Även i den senaste löser hon förstås brott samtidigt som hon kämpar med att få ihop ”livspuzzlet”. Denna gång blir det paralleller med ett nästan 20 år gammalt fall där hennes chef varit involverad vilket gör det extra infekterat. Samtidigt jobbar polisen Nina Hoffman också med samma fall.
Det är en god historia som Liza Marklund serverar på en rapp och effektiv prosa. Hon är väl påläst och kan rutinerna, i pressen såväl som hos polisen. Hon förfaller lite för mycket åt att ge otäcka detaljer emellanåt, en trend även i svenska deckare nu för tiden.
Författaren är också skicklig på att skriva om människornas vardag i de nya blandfamiljerna. Störst sympati denna gång får ändå Annika Bengtzons exman Thomas, snyggt beskriven både utifrån och inifrån.