Bilder från det djupaste mörkret

Shaun Tan berättar med sjösjuka penselsvängar i bilderboken Det röda trädet. Anna-Klara Ehn Ericson fascineras av det vackra och mörka.

Shaun Tan.

Shaun Tan.

Foto: Scanpix

Litteratur2011-07-16 09:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Shaun Tan är inte bara en allsidig konstnär utan också en fantastisk berättare. Ibland kan man tycka att Almajuryn precis som Nobelprisjuryn gör obegripliga val, men i år har de hittat guld. Det är också roligt att de ser till bildens berättarkraft. Om ni inte sett Tans bildberättelse Ankomsten eller läst till exempel Tales of outer suburbia, sök genast rätt på dem! De kräver ibland en del av sin läsare men ger mycket tillbaka.

Bilderboken Det röda trädet inleder med orden ”ibland börjar dagen utan någonting att se fram emot”. En halvt ansiktslös flicka sitter med hängande huvud i sin säng, i ett förtvivlat trist rum. Några svarta löv singlar ned. ”Och allt blir bara värre och värre” – här regnar löven ner i massor och täcker, kväver allt i rummet.  De bilduppslag som följer uttrycker känslor och tankar som uppstår i detta tillstånd av, till synes, hopplöshet. Känslan hos de korta men innehållsmässigt ganska tunga texterna manas fram i bilderna, beskrivs ytterligare och växer. Varje uppslag är starkt, välarbetat och i sig ett konstverk, där läsaren/betraktaren själv lämnas att reagera och tolka utifrån egna intryck. Mot texten ”ingen förstår” är flickan, sittande med dykarhjälm inuti en flaska, utkastad på en öde stenstrand och på ett annat uppslag hotas hon, i en pytteliten jolle, av enorma grå, hårda fartyg i ett stormande hav. Bildernas stilar är också olika, många av dem påminner om tidiga 1900-talskonstnärer som Munch, Braque, Picasso eller Klimt och Tan har använt varierade verktyg som collage, pensel eller palettkniv. Vissa bilder är så vackra; färgens skiftningar spelar över uppslaget, kontrasterna mellan hårt och mjukt som stänger in det lilla flickansiktet. Andra har djupaste mörker, fula kroppar och nästan sjösjuka svängar med penseln.

Det här är en bilderbok, bilden är helt central. Men det är absolut ingen småbarnsbok. Den kan vara både skrämmande och svårbegriplig. Fast på rätt sätt för ett tänkande barn. Och den är faktiskt inte alls hopplös, tvärtom. Det som ständigt finns och som till slut växer till det stora lysande röda trädet, är Hoppet, i form av ett rött litet löv som finns någonstans i varje bild. Det tror jag att de flesta barn kommer att se, förhoppningsvis också en och annan vuxen.

LITTERATUR

Det röda trädet 
Shaun Tan
Kabusa böcker