SVT:s Historieätarna var ett program precis i min smak, om ni ursäktar formuleringen. Lika delar historia, kuriosa, roliga kläder, tvivelaktiga alkoholhaltiga drycker och än mer tvivelaktiga matkombinationer. Ljuvligt! Det är också därifrån som de flesta av oss känner igen Lotta Lundgren som nu har dragit sitt strå till kokboksstacken med nyutkomna "Tio lektioner i matlagning". Som den lilla fågeln här intill redan viskat om så är det här en helt strålande bok och jag ska förklara varför.
Mat är inte bara näringsinnehåll och ingredienser precis som recept inte bara är inköpslistor eller kostrekommendationer. Mat är vardag och fest, kärlek och teknik, övning och färdighet, inspiration och brist där av. Därför borde rimligtvis en bok om mat inte bara innehålla instruktioner om hur länge laxen ska vara i ugnen utan om fågel, fisk OCH allt mitt emellan i en salig blandning. Just det gör Lundgrens bok. I tio kapitel benar hon ut (ursäkta igen) allt från känslorna som omhuldar matlagning och ätande till hur man hittar rätt i köttdisken och om det är feministiskt att inte laga mat (nej, det är det inte). Kapitlen utgör ett brett spektra vad gäller stil och tematik och avslutas med ”övningsuppgifter” i form av recept. Mellan dessa huvudingredienser har Lundgren slängt in lite kryddor i form av humoristiska och smått surrealistiska brev till sitt förlag där man blir uppdaterad om bokskrivandets utveckling och författarens psykiska tillstånd, alltid med en stor portion humor och syrlig ironi. Detta gör att boken som helhet påminner om ett tv-program med olika stående inslag, något som står sig perfekt bredvid den rätt så massiva information som den rymmer.
Lotta Lundgren skriver en ytterst mänsklig bok som berör allt det vi är men med utgångspunkten mat som gemensam nämnare. Förutom mycket stor sakkunskap och erfarenhet av mat (såväl lagande som ätande) så är författaren en lysande stilist. Med nedslag i sig själv och det djupt personliga lyckas Lundgren formulera en rad sanningar som gäller fler än henne själv. Oavsett om det rör filosofiska resonemang kring matlagning eller mer skarpt formulerade tankar, så som i kapitlet om kön, så gör blandningen av personligt och allmängiltigt det alltid intressant. Och roligt. För en av bokens största förtjänster är att den är en bok om mat som vågar vara humoristisk och livfull – precis som matlagning ska vara.
I genren blir det inte bättre än så här. "Tio lektioner i matlagning" lovar mycket, håller allt och har till slut gett oss fler lektioner än tio och om betydligt fler saker än matlagning.