Borges Fiktioner får tanken att svindla

Jorge Luis Borges är en legend. Han är den blinde i biblioteket, oraklet i Buenos Aires, författarnas författare som levde i metafysikens tidlösa och universella idévärld. Själv brukade Borges beskriva sig som en "uppfinning av Caillois". Roger Caillois var den franske översättare som introducerade Borges för den europeiska publiken, och genom sitt urval av noveller tonade ned de latinamerikanska inslagen i författarskapet för att istället lyfta fram de kosmopolitiska.

Själv såg sig Borges i första hand som argentinare och poet. Ändå opponerade han sig aldrig mot sin mediala avbild. Hur skulle han kunna göra det, han som hävdade att människor bara finns till i andras drömmar. "Någon tänker mig, alltså är jag" - så skulle man kunna beskriva grundbulten i Borges livsåskådning, en blandning av buddism, gnosticism och platonism. Ytterst dröms vi alla av gud, men någon drömmer också gud, som dröms av en annan gud. Det är Borges universum i en kinesisk ask.
Juldagen 1938 var Borges med om en olycka som ledde till en allvarlig blodförgiftning. I två veckor svävade han mellan liv och död, en transcendental erfarenhet som gav honom en vision av universum koncentrerad till en punkt, där alla epoker, mytologier, vetenskaper och trossystem samexisterar sida vid sida - precis som på biblioteket, Borges metafor för detta universum. Borges lade nu poesin åt sidan och skrev de två fantastiska novellsamlingar som hela hans berömmelse vilar på: Ficciones (1944) och El Aleph (1947). Vore det inte för dessa två volymer skulle Borges vara en fotnot i historien. För med berömmelsen kom blindheten, som i princip satte punkt för skrivandet.

Konstigt nog har varken Ficciones eller El Aleph tidigare funnits tillgängliga på svenska. Den utmärkta antologin Biblioteket i Babel samlar noveller ur bägge böcker, men följer samma urvalsprincip som Caillois. Här ingår till exempel inte den ?argentinska? berättelsen Södern, som Borges själv skattade högst och som beskriver hans hallucinatoriska sjukhusvistelse. Här hittar man heller inte Slutet, som skildrar en manligt bister knivduell på pampasslätten. När Bonniers i sin nya klassikerserie på pocket nu för första gången ger ut Fiktioner i sin helhet, är det därför en delvis ny bild av Borges som framträder för den svenska läsaren: argentinaren Borges, den romantiske nationalisten som skrev om gauchos och knivslagsmål, var svag för sentimentala milongas och hyllade manliga dygder som heder och mod.

Totalt är det fyra noveller som är nya på svenska. Förutom de ovannämnda, Tre versioner av Judas och Fenixsekten. Den förra handlar om den fiktiva lundateologen Nils Runeberg (Borges hade en förkärlek för allt skandinaviskt), den senare om ett hemligt sällskap som verkat i det fördolda sedan tidernas begynnelse. Vad kulten ursprungligen handlade om har sedan länge fallit i glömska, det enda som lever kvar är den bisarra, helt obegripliga ritual som förenar sektens många miljoner anhängare världen över. Vad det är för en ritual? Det sägs inte, men det är nog inte en alltför vågad gissning att gåtans lösning är könsakten. Borges sexualskräck är nästan lika beryktad som hans prosa.

Vad övrigt är, är klassiker. Tlön, Uqbar, Orbis Tertius, Pierre Menard, författare till Don Quijote, Biblioteket i Babel och många andra. Borges har beskrivit sin stilbildande novellkonst som resultatet av lättja. Han hade inget tålamod med romaner, vare sig att läsa eller skriva dem. Lösningen blev att hitta på romaner som han sedan skrev kritiska essäer om. Eller att anställa olika tankexperiment, ofta ett hopkok av artiklar i hans älskade Encyclopaedia Britannica. Och han låter verkligen som en snustorr uppslagsbok, den gode Borges. Men hans labyrintiska spekulationer om olika esoteriska idéer, apokryfiska böcker, mystiska irrläror och urspårade metafysiska världsförklaringar öppnar sig nästan alltid mot oändligheten och får tanken att tjuta av svindel.
Fiktioner har översatts av Sun Axelsson, Marina Torres, Johan Laserna och Ingegerd Wiking. Personligen håller jag det för vårens litterära händelse.

Borges Fiktioner får tanken att svindla

Vårens litterära händelse, skriver Fabian Kastners om Jorge Luis Borges i dag utgivna Fiktioner.