Claes Jansson stor berättare

Claes Janssons luttrade rasp till röst rymmer en levnadsvisdom som kan få vem som helst att tro på varje rad han levererar. Tillsammans med de inkännande tolkningarna gör detta honom till en lysande berättare. Med virtuosen Mikael Skoglund bakom pianot spädde han på den trivsamma stämningen på Flustrets uteservering. Det blev flera av Nat King Coles standardnummer, men också en hel del av Cornelis.Mikael Skoglund fick ensam stå för hela kompet, och löste det galant genom att ohämmat byta mellan walking och ragtime, toppat med feta gospelackord. Stor nytta hade han av sitt utpräglade harmonisinne och smarta synkoper som ständigt gäckade beatet. Att han rev av sexton solon på lika många låtar utan att bli tråkig säger det mesta om hans fantasifullhet. I grunden spelade han dock ganska rakt, vilket smälte bra ihop med Claes Janssons häng på tonerna.Till höjdpunkterna hörde Ray Charles Hard times. Claes Jansson kommer kanske trots allt bäst till sin rätt i tung, dyster blues. Men Lars Göranssons vemodiga ballad Nu börjar det sluta regna och Cornelis Ångbåtsblues stod inte långt efter. Dessutom var det som alltid svårt att motstå hans version av Anders Widmarks Har du kvar din röda cykel.