De nära djurbildernas mästare

Den som brinner för något kan nå resultat långt utöver det vanliga. Ett sådant engagemang för naturen har Uppsalafotografen och årets hedersupplänning med hela världen som arbetsfält Mattias Klum. Tidskrifter i internationell toppklass som National Geographic Magazine är hans beställare. Under årens lopp har det dessutom blivit snart tiotalet böcker med dokumentation och texter från alla expeditioner bland djur och växter, gärna i regnskogsmiljö. Kanske är det ambitionen att sammanfatta vad han hittills åstadkommit, som ligger bakom den nya praktboken med fotografier och hopbindande resonemang vilken nu kommit ut med titeln Viljans väg. Men där finns säkert också en mycket medveten strävan att placera bilderna och böckerna i dagens från alla håll och kanter värnande om naturen. Här torde Mattias Klums argument vara något av det allra starkaste och vassaste som går att uppbringa. Det talas mycket om hoten mot regnskogarna och dess alla djurarter. Medan meteorologin kanske inte är den exaktaste av vetenskaper, visar oss Klum med sin konst bättre än de allra flesta och utan omsvep vad det är som står på spel. Han talar själv i bokens inledning om sin önskan att påverka genom att dela med sig. Och om att skapa uppmärksamhet kring jordens ödesfrågor och framtid, stimulera läsaren till egna reflektioner och väcka dennes lust till handling. En medföljande DVD innehåller dokumenterande avsnitt (på engelska och en del textat till svenska) om hur han arbetar, vartåt han syftar och exempel från de olika expeditionerna.

Det är också så boken är upplagd med tillbakablickar och mästerliga bilder från de många resorna. I de allra flesta fallen är det djuren och deras miljöer som står i centrum. Tvingas man gradera är det naturligtvis närbilderna som väcker mest förundran. Här har Mattias Klum kommit djuren så nära det bara är möjligt. Men också med livhanken i behåll, tänker man i sitt stilla sinne. Hur han är funtad och har det beställt med realångesten kan man bara spekulera över. Men de allra flesta skulle nog tänka sig för både en och flera gånger inför ett möte på någon meters håll med Asiens sista lejon i Girskogen i västra Indien. Knappast vore det väl heller någon höjdare att få sig en åthutning av en sydostasiatisk kungskobra, världens största giftorm, för att man ligger i vägen där den skall ta sig fram. Men dramatik saknas för den skull heller inte i mera avspända situationer. Som den gången när Mattias Klum först hängde under och sedan satt ovanpå en varmluftsballong över Borneo. Den senare händelsen hör väl numera till de klassiska Klumberättelserna!

Annat som bidrar till spänningen är berättelsen om en fotosafari i Amazondeltat, där Klum i sin iver att följa ullaporna i spåren kom helt vilse. Genom att använda några stockar som flythjälp tog han sig dock nedströms tillbaka till baslägret, bokstavligen som sin egen flottare. Ytterligare exempel på en världsfotografs vardag är avsnittet om hur han i Kalahariöknen blev doftmarkerad av en surikat, som väl tyckte att han kommit för nära. Mattias Klum är för ung för att han skulle ha hunnit uppleva Sten Bergmans upptäcktsfärder, de som för dem som i dag är medelålders och uppåt svarade för de mest exotiska inslagen under barndomen. I stället är det av allt att döma Jan Lindblad som varit en av hans viktigaste impulsgivare. Men den allt avgörande ingången till hela verksamheten är ändå bilden. Med ett mycket tidigt väckt intresse för att fotografera vilda djur, växter och natur. Och det är naturligtvis också bilderna som ger hela den här boken dess överdådiga karaktär. Förutom alla osannolika närbilder vill man gärna se förmågan att hantera färgerna och ljusspelet som det som kanske mera än allt annat utmärker Mattias Klums fotografiska mästerskap. Den som undrar hur han bär sig åt, läser givetvis med stort intresse det avsnitt som en smula behandlar både arbetssättet och synen på bildmediet. Skulle någon sedan vilja starta eget och ge sig ut är det bara att ta del av kapitlet om förberedelser, packning och utrustning. Fast bildseendet, våghalsigheten, målmedvetenheten och förmågan att fotografera i den allra högsta divisionen är knappast något som går att lära ut. Där måste man nog vara Mattias Klum själv.

De nära djurbildernas mästare

Mattias Klums argument för att värna naturen hör till de vassaste som går att uppbringa, skriver Bo-Ingvar Kollberg apropå den nyligen utgivna praktboken Viljans väg.