Det judiska motståndet

I de tusentals böcker som skrivits om andra världskriget finner man sällan uppgifter om judiskt motstånd mot den nazityska förintelsepolitiken. Med undantag för upproret i Warszawas getto, som bröt ut den 19 april 1943 men snart krossades av enheter ur Waffen-SS och Wehrmacht, framställs de europeiska judarna för det mesta som slaktoffer som utan att göra organiserat motstånd lät sig fraktas till Auschwitz och de övriga dödslägren. Men visst fanns det motstånd. Många judar flydde från det naziockuperade Europa för att kämpa i Röda armén och i de västallierade styrkorna. Det fanns judar i alla underjordiska motståndsrörelser. Polska judar anslöt sig till de väpnade polskjudiska organisationerna ZOB och ZZW eller anslöt sig till de sovjetiska partisanförbanden som opererade bakom de tyska linjerna från Ukraina i söder till Balticum. Historiker har uppskattat antalet judiska partisaner i Östeuropa till åtminstone 20 000.

Om detta handlar boken Judiskt motstånd som publicerats i dagarna. Författaren, arkeologen Bo Knarrström, genomför för närvarande en arkeologisk undersökning på slagfältet i Poltava. Utgrävningen beräknas vara klar nästa år, förmodligen lagom till 300-årsminnet av det svenska östersjöväldets dramatiska sammanbrott och den ryska stormaktens födelse.

Judiskt motstånd baseras i huvudsak på memoarer, brevsamlingar och intervjuer med överlevare och vittnen som publicerats under efterkrigstiden. Knarrström fokuserar på åtta motståndskämpar med judisk bakgrund varav en är dansk och de övriga är polacker och vitryssar. Ett exempel är Leopold Trepper som var självaste kapellmästaren i det så kallade Röda kapellet, en antinazistisk motståndsorganisation och en spionring som skapades och kontrollerades av den sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU. 1938 skickades Trepper av GRU-chefen Jan Berzin till Bryssel för att grunda ett internationellt handelsbolag som snabbt kunde bygga upp ett nätverk som omfattade såväl affärsmän som kommunistiska arbetare över stora delar av Västeuropa. Röda kapellet lyckades värva många agenter i Tyskland, bland annat på Görings luftfartsministerium och på olika strategiska punkter inom den tyska krigsmaskinen. Trepper, som greps av Gestapo i november 1942 sedan den tyska signalspaningen spårat kapellets radiotrafik, lyckades varna Moskva innan han låtsades acceptera rollen som tysk dubbelagent för att rädda livhanken. I januari 1945 kunde Trepper äntligen ta sig till Sovjet för att avlägga rapport men greps och dömdes till ett långvarigt fängelsestraff av den paranoida stalinregimen.

Studenten Hugo Horwitz var en av de drygt 7000 danska judar som natten till den andra oktober 1943 gick under jorden för att under de kommande veckorna slussas över sundet till Skåne. Gestapo och danska nazister, som just den natten iscensatte en massiv operation för att fånga in alla landets judar, fick bara tag i ett par hundra gamla och sjuka som inte hann undan. Trots den höga riskfaktorn för en person med judisk bakgrund valde Horwitz att återvända till Danmark i februari 1944 för att ansluta sig till motståndsrörelsen. Under det sista krigsåret blev han chef för ett sabotageteam och räknades snart som en av BOPA:s (Borgerlige partisaners) mest respekterade ledare och en av de få som ännu var i livet vid krigsslutet.

Förtryck genererar alltid motstånd. Över hela Europa, från Norge till Grekland, bildades underjordiska nätverk och partisanrörelser som tog upp kampen mot det nazistiska skräckväldet. I förintelselägret Sobibor, för att ta ett exempel, gjorde judar och sovjetiska krigsfångar uppror i oktober 1943. Boken 'Judiskt motstånd' väcker mersmak.

Det judiska motståndet

Det fanns partisanrörelser som tog upp kampen mot det nazistiska skräckväldet, skriver Carl Johan Gardell.