Djärvt feministiskt manifest

Anne Brontë var yngst i den berömda skrivande syskonskaran från Yorkshire. Två romaner hann hon med före sin död vid 29 års ålder: Agnes Grey och den väldiga The tenant of Wildfell Hall.Medan Emily och Charlotte snabbt blev världsberömda för sina författarskap, hamnade Anne i skuggan. Först nu, 156 år efter originalpubliceringen, kommer Främlingen på Wildfell Hall på svenska i helt strålande översättning av Maria Ekman.Beror fördröjningen på att Anne Brontës verk inte håller samma klass som systrarnas?Tvärtom.Anne är strået vassare. Hon var för vass för sin samtid.Bitvis är Främlingen på Wildfell Hall ett riktigt djärvt feministiskt manifest. Genom sina romangestalter frågar Anne Brontë varför en ung familjeflicka måste underordnas ­sina bröder, varför pojkars önskningar och nycker alltid kommer först.Man förstår att hennes roman försågs med varningstext på 1800-talet, när det var viktigt att unga kvinnor fostrades till allt uthärdande systrar, hustrur och mödrar. Först nu — när kvinnor förväntas våga bryta mot regler för att skapa sina egna liv — kan hon läsas i sin fulla vidd.Chockerande kränkningAnne Brontës hjältinna, Helen Huntingdon, bryter verk­ligen mot reglerna. Hon flyr ur ett alkoholistäktenskap där hon bedragits och misshandlats psykiskt och fysiskt. För oss är hennes flykt ett gott exempel; förrförra seklets läsare måste ha uppfattat den som en chockerande kränkning av ­sociala ­tabun.Den är en rysare, Anne Brontës skildring av 1800-­talskvinnans fängelseliknande livsvillkor. Har en kvinna gjort misstaget att gifta sig med en hustruplågare finns inga möjligheter till skilsmässa; lämnar hon äktenskapet och inleder en relation med en ny man, stigmatiseras hon socialt och behandlas inte bättre än en prostituerad.Anne Brontë har sinne för det sociala spelets alla stick och kränkningar. Helen Huntingdon alias Graham tar sin tillflykt till en avlägsen by, där hon blir offer för ett byskvaller storlek XL som skulle knäckt vem som helst. Det finns naturligtvis bara ett sätt att parera det: Man håller sig ren. En kvinna med erotisk aptit skulle ha varit chanslös. Att Helen rider ut stormen beror på hennes dygd.Brontës roman varnar kvinnor för synden. Den varnar också för oövertänkta äktenskap ingångna i ett tillstånd av emotionell överhettning. Har ni nämligen väl gett ert "ja" vid altaret, flickor, då sitter ni fast för livet och er romantiske hjälte kan visa sig vara allt annat än godhjärtad i det långa loppet.Den sanna kärleken, sådan Brontë beskriver den, är visserligen obotlig och obetvinglig som en kronisk sjukdom. Drabbas du av kärlek finns ingen återvändo, då måste du följa din stjärna. Men kärlek förväxlas alltså lätt med flyktigt förrädisk emotionell berusning, så se upp!Heroisk självuppoffringDessa aspekter av Främlingen på Wildfeld Hall roman måste ju ändå kallas sede­lärande snarare än sedesstötande, också i en 1800-talskontext — liksom Helens kristligt heroiska självuppoffring vid makens dödsbädd. Där sätter jag storyn lite grann i halsen. Måste en kvinna trots allt förnedra sig för att få komma till himlen?Samtidigt tackar jag naturligtvis Gud för att det där kräket Arthur Huntingdon går och dör i förtid, så att Helen efter många förvecklingar äntligen kan gifta om sig med sin nye äls­kade — en bra man, romanens "jag", Gilbert, som många år efteråt återberättar hela dramat i brev till sin svåger.Dramatik har Anne Brontë ett fullt utvecklat sinne för. Hon vrider all tänkbar spänning ur den komplexa intrigen. Bit för bit, inom ramarna för en fruktat snygg litterär struktur, rullas sanningen upp. Gestaltningen fungerar dessutom som en perfekt tidlös meditation över tillvarons premisser: Kärlek, svek och det sociala spelets lika flacka som stenhårda reg­ler.