Dubbelmoralens spelregler

I en liten by i hjärtat av Frankrike lever småsinta och tystlåtna människor sina liv i en till synes välordnad tillvaro. Här står var och en sig själv närmast och "stannar hemma på sina ägor, misstror grannen, bärgar säden, räknar sina slantar och bryr sig inte om något annat".
Med en precision som nu går att känna igen som hennes egen, beskrev Irène Némirovsky för närmare 70 år sedan denna slumrande franska bygd och dess invånare. Men det som förefaller lugnt är i själva verket inte mer än en fasad som när som helst briserar.

Irène Némirovsky, rysk judinna bosatt i Frankrike sedan det tidiga 1920-talet, var plågsamt medveten om de oroliga strömmarna under samhällets yta. En skarpsinnig iakttagelseförmåga av olika karaktärer och relationerna dem emellan utmärker detta författarskap som fick ett abrupt slut när hon, som så många andra, föll offer i Förintelsen. I likhet med den mästerliga krigstidsromanen Storm över Frankrike hittades manuset till Blodets hetta, som i dag utkommer postumt i god översättning från franska av Dagmar Olsson, i författarinnans kvarlåtenskap. Historien om familjen Érard är ett kompakt drama som utspelar sig i ett lantligt Bourgogne där dubbelmoralen dikterat sina egna spelregler.
Irène Némirovsky har i Blodets hetta lånat ut sin röst till en udda vagabond. Gamle Silvio har på äldre dagar återvänt till sin hembygd, ogift och efter att ha slösat bort sitt arv.
Några större anspråk i livet har han inte längre, utan nöjer sig med det lilla. Ändå kan han dra sig till minnes ungdomens häftiga känslor som tvingade honom ut att upptäcka världen: "Jag njuter av enkla saker som är inom räckhåll: en god måltid, ett gott vin, den här anteckningsboken där mitt klotter ger mig en hemlig, sarkastisk glädje, och framför allt njuter jag av den gudomliga ensamheten. Vad mer behöver jag? Men som jag brann vid tjugo års ålder!"

Med jämna mellanrum besöker Silvio släktingarna Hélène och François Érard. Det oklanderliga äkta paret håller sitt hem öppet för den enslige onkeln. Själva tycker de sig fått allt vad man kan önska i ett lyckligt liv och när äldsta dottern Colette gifter sig med en redig kvarnägare i trakten, är glädjen stor. Men kort efter bröllopet inträffar en katastrof som vänder upp och ned på idyllen. Den unge maken drunknar i ån utanför sin kvarn och den stackars Colette som just fött en son, blir änka.
Tragedin som i Blodets hetta på avstånd betraktas av onkel Silvio, mynnar ut i ett moraliskt dilemma. Kanske har inte kvarnägaren ramlat i vattnet utan bragts om livet, men av vem och varför? Sedan generationer tillbaka har olägenheter som kan rubba ordningen i byn sopats under mattan. Silvio är med sitt utanförskap den givna berättaren, dessutom vet han ett och annat, både från förr och nu. Irène Némirovsky har laddat också denna historia med styrka och effekt. Då Colette i en ungdomlig iver lät sig styras av passionen till en älskare, kunde hon omöjligt förutse de dramatiska följderna på bron. Nu är hon inte bara ensam med sorgen i sitt hjärta, i tystnad måste hon även bära en mycket tung skuld. För när ett misstag begås, stort eller litet, muras det in som ytterligare en hemlighet i en vägg av förljugenhet.

Dubbelmoralens spelregler

Manuset till den nu på svenska utgivna Blodets hetta hittades i författarens kvarlåtenskap sedan hon fallit offer för Förintelsen, skriver Charlotte Vybiral.