Dygdig vällust i bokform

Att böcker har sina öden - habent sua fata libelli - är ett välkänt, rentav en smula slitet talesätt. Det för tanken till de enstaka exemplarens eller boksamlingarnas tillvaro i krig och fred, i brand och sjönöd, i kärleksfulla samlares eller giriga boktjuvars händer eller i mörka rums månghundraåriga glömska. Men boken, boken i sig, är mer än så; det finns en bokens idé, som är oändligt komplicerad. Bokens idé omspänner en hel värld, uppfylld av så disparata ting som djurhudar, vass-strån, linnetrasor, växtfärger, otaliga kemikalier, pennor och tryckpressar, metaller med märkliga egenskaper, väldiga maskiner, hantverkare, författare, konstnärer och affärsmän. Nöjer man sig med med svepande förenklingar, kan boken sägas vara ett konkret medel att förmedla tankar, ord och bilder.

Men därmed är inte mycket sagt. Det är inte självklart att man säkrast tränger in i böckernas värld genom att sluka dem för idéernas och drömmarnas skull, glömsk av tryckår, format, band, papper, tryck, bilder, pris och proveniens. En av den moderna västerländska litteraturens mest "bokliga" figurer - svenskans saknar engelskans "bookish" - var Anatole France. Han växte upp i sin fars antikvariat, och han lärde sig göra litteratur, mest prosa, på samma sätt som grannarna i andra butiker i kvarteret gjorde articles de Paris och ciselerade bronser. Den hantverksmässiga och kommersiella kontakten med böckerna gjorde inträdet i tankarnas, ordens och bildens värld naturligt och odramatiskt.

Antikvariatet vid quai Malaquais kommer lätt i tankarna när man bläddrar i Bokhistorier - Studier tillägnade Per S Ridderstad (Signum) Det är ingen slump. Festskriftens mottagare, som nu inträder i de emeriterades led, tillträdde år 1990 som förste innehavare den donationsprofessur i bok- och bibliotekshistoria som då hade inrättats vid Lunds universitet. I sin inledning karakteriserar Kristina Lundblad, en av redaktörerna och själv verksam inom ämnet, Ridderstads insats som ett lyckat försök att kontruktivt överbrygga motsättningen mellan den anglosaxiska forskningstraditionen, som sätter de fysiska föremålen i centrum, och den sociologiskt och mentalitetshistoriskt inriktade franska traditionen.

Festskriftens innehåll - tjugufyra uppsatser ordnade under rubrikerna Text och tanke, Bokens former, Tryck, Bokens marknad och I biblioteket - bär vältaligt vittnesbörd om mångsidigheten och bredden i det ämne som Ridderstad företräder. Här finns för den okunnige vetgirige mycket att lära, somligt kanske mest kuriöst - men vad vore en historia utan kuriosa? - annat mer inriktat på frågeställningar av generell natur. Bland bidragsgivarna finner man ledande biblioteksmän som Esko Häkli, överbibliotekarie vid Helsingfors universitetsbibliotek (som skriver om finländska enmansencyklopedier från 1800- och 1900-talen) och riksbibliotekarien Gunnar Sahlin, som diskuterar digitaliseringens betydelse för humanistisk forskning - ett ämne som högst konkret illustreras av Kristina Lundblads artikel om kodexsimulation. Idé- och lärdomshistorikern Svante Nordin reflekterar över liberalen Viktor Rydbergs förhållande till den konservativa boströmska filosofin, och konsthisorikern Lena Johannesson berättar om hur bilden av Stockholms stadshus på kort tid blev en modern kulturarvsikon. Ytterligare en idéhistoriker, Gunnar Broberg, svarar för ett avväpnande okonventionellt bidrag; under rubriken Södra Esplanaden lördag klockan 07.00 anställer han tänkvärda och roande betraktelser över en lundensisk loppmarknad med bouquinistiska inslag.

Frestelsen att ägna en tacksam kommentar åt var och en - eller åtminstone de allra flesta - av de tjugufyra artiklarna av bibliotekarier och bokhistoriska forskare är stark men måste övervinnas. Två må dock nämnas. Rom- och Vatikanexperten Eva Nilson Nylander flätar i sin artikel om drottning Kristinas alkemistiska studier och bibliotek in en skildring av skådespelet Drottning Kristina i Italien från 1800-talets mitt - ett verk av den fêterade bokhistorikerns frände C F Ridderstad, den liberale politiker och tidningsman som grundade släktens långvariga engagemang i Östgöta Correspondenten. Slutligen den artikel där kulturarvschefen vid Lunds universitetsbibliotek Björn Dal under rubriken Tusen år före Gutenberg öppnar dörren till en för de allra flesta helt okänd värld: det kinesiska blocktrycket på papper.

Den ridderstadska hyllningsskriften skulle otvivelaktigt ha ingivit den boksynte abbé Coignard sådana rysningar av dygdig vällust som genomilade honom vid anblicken av herr d´Astaracs bibliotek (i Drottning Gåsfots kök) och den skulle också ha fyllt abbéns skapare, Anatole France, med de känslor av trygghet och trivsel som han erfor i sin fars antikvariat vid quai Malaquais.

Dygdig vällust i bokform

Festskriften Bokhistorier tillägnad Per S Ridderstad är en volym som har alla förutsättningar att ge läsaren rysningar av dygdig vällust, konstaterar Stig Strömholm.