Dynamiken i institutionsmiljön ifrågasätts

Ett vanligt inslag i akademiers liv är festskrifter, till exempel i samband med en framstående forskares pensionering. I korta uppsatser brukar kolleger och vänner redovisa rapporter om aktuell forskning inom berört område, gärna med betoning av de insatser som den hyllade forskaren gjort.
Det finns en del mera kritiskt lagda som säger att sådana böcker är av värde främst för den berörde forskaren och för författarna till uppsatsen. Någon gång har också jag tyckt så. Men ibland kan festskrifter vara intressanta också för en bredare läsekrets.

Ett exempel är Statsvetare ifrågasätter Uppsalamiljön vid tiden för professorsskiftet 31 mars 2008, utgiven av Statsvetenskapliga föreningen i Uppsala. Boken bör, som utgivarna själva säger, vara av värde för "statsvetare av olika schatteringar men även en bildad allmänhet bör, låt vara med varierande lätthet, kunna tillägna sig innehållet".
Då Leif Lewin, efter lång tjänst, i våras lämnade sin professur i statsvetenskap, professor Skytteanus, ville hans medarbetare skildra den forskning som nu präglar verksamheten vid institutionen. "Är institutionen en dynamisk miljö, där idéer kläcks, förment grundade meningar granskas och etablerade sanningar ifrågasätts?"
De reflexionerna utmynnade i en omfattande bok, 538 sidor, där flertalet av nu verksamma forskare vid institutionen har medverkat.
I ett intressant förord skriver redaktionsgruppen - Sverker Gustavsson, Jörgen Hermansson och Berry Holmström - om den utveckling som skett inom statsvetenskaplig forskning i Uppsala.

Tre forskare har under lång tid dominerat denna forskning inte bara i Uppsala, utan också i riket. Först Axel Brusewitz (professor Skytteanus 1923-1947) som arbetade med ett enda forskningsprogram, parlamentarismen, vilket resulterade i 28 utgivna skrifter om ministärer, riksdagar och riksdagsgrupper. Sedan Carl-Arvid Hessler (1947-1972) som arbetade med två program, idékritik och politik som intressekamp, vilket resulterade i 33 utgivna skrifter.
Slutligen Leif Lewin (1972-2008), som arbetade med många program, vilka resulterade i 108 utgivna skrifter.
Nu handlar det ju inte främst om antalet utgivna skrifter, det beror i hög grad på universitetets och forskningens allmänna tillväxt, utan mera om bredden i institutionens forskning, om mångfalden och variationsrikedomen och om en öppen och dynamisk grundsyn. "Såväl de nya idéerna och hugskotten som de etablerade sanningarna skall ifrågasättas, granskas och prövas", sägs det i boken.
Statsvetare ifrågasätter illustrerar bredden och djupet i institutionens arbete. I inte mindre än 36 uppsatser behandlar 43 författares skilda ämnen.

Texterna är grupperade i tre avdelningar: Samhällsutvecklingen -Den politiska styrelsen - Politikens innehåll. Knappast någon av uppsatserna skulle passa in i Brusewitz' program. Kanske synd att statsvetenskapen numera sällan handlar om ministärer och riksdagar. Men bra att ämnesområdet vidgats!
Det är inte möjligt att inom begränsad ram på något meningsfullt sätt redogöra för och kommentera de enskilda uppsatserna. Många av dem innehåller goda analyser av pågående forskning på svensk och internationell nivå, andra redovisar pågående studier, vilka småningom kommer att resultera i mera omfattande skrifter.

Några av uppsatserna berör mera principiella frågor, till exempel Hegels rättsfilosofi, samhällets säkerhet, demokrati och värderelativism, idékritik och levande författning. Några handlar förvisso om riksdagen, till exempel bruk och missbruk av Konstitutionsutskottet.
De flesta handlar om Sverige och svenska förhållanden, men några om andra länder, t.ex. om Kina, Indien och Baltikumryssarna (däremot inte om "traditionella statsvetarländer" som USA, England och Schweiz). Några berör metodfrågor, exempelvis implementering och utvärdering. Några slutligen handlar om mera "moderna" problem, som välfärdsstaten, mångkulturalism, arbetslöshet och fackliga stridsåtgärder.
Nog kan både statsvetare och en bildad allmänhet ha glädje av att läsa denna bok. Läsa, men inte sträckläsa!

Dynamiken i institutionsmiljön ifrågasätts

Festskriften Statsvetare ifrågasätter, utgiven vid Leif Lewins avgång som professor, illustrerar bredden och djupet i statsvetenskapliga institutionens arbete, skriver Ingemar Mundebo.