Hennes tidigare serier är oftast drivna av en hysteriskt roligt och bitande satirisk humor. Bilderna är fullproppade, och när det är som allra mest absurt så får innehållet regera över realismen, huvuden växer, människor sjunker genom marken och näsborrar fyller en hel bild. Det är alltid väldigt bra, men efter längre sittningar så kan det bli lite tröttsamt.
Därför blev Fucking SoFo en riktig överraskning, för den är något helt annat. Dels finns det en röd tråd genom hela boken, det är snarare en roman än sketcher på rad som i hennes tidigare produktion. Dels har den galna satiryran tonats ner och ersatts med en stor dos empati. Det är fortfarande roligt och elakt såklart, men den här gången bryr jag mig om karaktärerna också.
Boken handlar om kompisarna Ullis och Lotta som sitter och småbråkar med varandra på diverse uteserveringar i SoFo (vilket står för ”söder om Folkungagatan”, ett område i Stockholm som under de senaste tio-femton åren har förvandlats till en koloni för trendöverkänsliga trettiofemåringar). Där råkar de ut för en parad av mer eller mindre underliga personer. Som Petra Klang, som vet om att andra tycker att hon är jobbig men inte riktigt fattar varför, och den halvalkoholiserade proggaren Jörgen, som är påfrestande provocerande och påflugen, men som egentligen har ett hjärta av guld. Karaktärerna är fantastiskt beskrivna, med både elakhet och empati. Några få beskrivs helt utan sympati, bland annat det egocentriska paret Tobbe och Alexandra med sitt anspråksfulla familjeprojekt på Lilla Essingen och några passiv-aggressiva småbarnsmammor.
Även om det är nedtonat så lurar det absurda fortfarande under ytan, och blir så mycket galnare när den plötsligt blommar upp mitt i den annars ganska realistiska beskrivningen av kroglivet. Som de vilsegångna, förvirrade bimbotjejerna som dyker upp gång på gång och har långa ”dialoger” med varandra om vart de ska gå, där ingen fattar vad de andra säger.
Om jag ändå ska anmärka på något så är det att det inte alls händer lika mycket i bilderna som det brukar hos Lena Ackebo. Och bokens omslag lever inte upp till innehållet, det ser ut att tillhöra en mycket tråkigare bok.
Men Fucking SoFo är en komplex och rolig berättelse med karaktärer som är så mänskliga att man kan tro att de finns i verkligheten. Den är medkännande utan att vara sentimental, elak utan att vara taskig och har den bäst skrivna dialog som går att fås för pengar i Sverige. Boken vinner verkligen på att läsas i sin helhet.